Sinusknuten (SA-noden) är en måneformad kluster av specialiserade myocyter belägen vid sammanflödet av den översta hålvenan och den högra förmaksväggen, nära sulcus terminalis. Den är hjärtats primära pacemaker.
Hur den fungerar
- Spontan automatism: SA-nodceller har en instabil vilomembranpotential (≈ −60 mV) på grund av funny current (If — Na⁺/K⁺-influx via HCN-kanaler). Denna långsamma diastolisk depolarisation (pacemaker-potential) når tröskel (−40 mV), vilket utlöser en aktionspotential.
- Intrinsek frekvens: 60–100 slag/min i vila (utan autonomt inflytande).
- Konduktion: Impulsen sprider sig genom förmaksmyokardiet via Bachmanns bunt (till vänster förmak) och internodala banor (till AV-noden), vilket orsakar förmakskontraktion.
Autonom modulering
- Sympatisk (accelerans): Noradrenalin → β₁-adrenerga receptorer → ↑ cAMP → ↑ If och ↑ ICa,L → brantare pacemaker-lutning → snabbare frekvens (+ kontraktionskraft).
- Parasympatisk (vagus, depressant): Acetylkolin → M₂ muskarinreceptorer → ↑ IK,ACh (K⁺-efflux) → hyperpolarisering, ↓ cAMP → långsammare diastolisk depolarisering → lägre frekvens. I vila dominerar vagaltonus (vilopuls 50–70 slag/min).
Reserv-pacemakers
Om SA-noden misslyckas, tar subsidära pacemakers över: AV-nod (40–60 slag/min), His-Purkinje-system (20–40 slag/min). Deras lägre frekvenser speglar mindre brant diastolisk depolarisation.
SA-noden är dirigenten i det hjärtliga orkestern – sätter tempot, responsiv för kroppens behov, och motståndskraftig genom lagerade reservsystem.
