Den medicinska termen för sjukliga förändringar i hjärtats klaffar är valvulopati, ofta kallad klaffsjukdom. Begreppet omfattar bland annat onormal tillväxt av vävnad på eller runt en klaff, till exempel i form av så kallade vegetationer vid infektioner eller bindvävstillväxt runt opererade klaffar. Valvulopati kan drabba vilket som helst av hjärtats fyra klaffar och leda till flera olika problem, bland annat klaffleckage (insufficiens), förträngning av klaffen (stenos) och i förlängningen hjärtsvikt.
Valvulopati kan bero på många olika faktorer, exempelvis medfödda hjärtfel, reumatisk feber, infektioner som endokardit samt åldersförändringar i form av förkalkning. Den vanligaste formen av valvulopati är mitralisk prolaps, ett tillstånd där den mitraliska klaffen – som skiljer vänster förmak från vänster kammare – buktar upp i vänster förmak.
Diagnosen ställs oftast med hjälp av bilddiagnostik. Den viktigaste undersökningen är ekokardiografi, ett ultraljud av hjärtat som visar klaffarnas struktur och rörelser. Med dopplerteknik kan blodflödet genom klaffarna mätas, och magnetkameraundersökning av hjärtat (kardial MR) ger ytterligare detaljerad information. Undersökningarna kan kompletteras med EKG, arbetsprov eller hjärtkateterisering.
Behandlingen anpassas efter hur allvarligt tillståndet är och vad som orsakar det. Vid lindriga besvär räcker det ofta med regelbundna kontroller och läkemedelsbehandling. Vid svårare klaffel kan operation bli nödvändig, antingen genom att reparera klaffen eller ersätta den med en mekanisk eller biologisk klaffprotes. I allt fler fall kan ingrepp även utföras med skonsamma kateterbaserade metoder, som TAVI-behandling vid förträngning av aortaklaffen.
Sök vård om du upplever symtom som andnöd, bröstsmärta, yrsel eller oregelbunden hjärtrytm – en tidig diagnos ökar möjligheterna till effektiv behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online