Rotatorcuffproblem är relativt lätta att känna igen. De vanligaste symtomen är kronisk smärta i axeln och svårigheter att röra den berörda armen. För att ställa en diagnos och bedöma hur allvarligt problemet är använder läkare en rad olika undersökningar och tester.
Läkaren kontrollerar om du kan röra båda axlarna på samma sätt och fastställer exakt hur den ena sidans rörelseförmåga är begränsad jämfört med den andra.
Du får utföra olika övningar för axeln medan läkaren noterar vilka problem som uppstår. Testerna är utformade för att avgöra om rotatorcuffen kläms ihop inne i axelleden.
Injektionen neutraliserar smärtan och hjälper läkaren att lokalisera exakt var dina besvär kommer ifrån.
Röntgen visar inte själva rotatorcuffen, men den avslöjar eventuella problem med skelettet, såsom frakturer eller ledluxationer, som kan ligga bakom smärtan och nedsatt rörlighet.
Vid en artrografi injiceras ett kontrastmedel som syns tydligt på röntgenbilder. Det hjälper läkaren att granska senorna i axeln och avgöra om rotatorcuffen är sönderriven.
Vid denna procedur görs ett litet snitt i axeln, genom vilket en liten kamera på ett rör förs in. Med hjälp av kameran kan läkarna studera axelns insida direkt och hitta källan till problemet.
Ultraljud använder ljudvågor för att bilda en bild av axelns inre. Metoden används sällan som förstahandsval vid rotatorcuffproblem, men läkaren kan föreslå den som ett alternativ till diagnostisk artroskopi.
MRT ger en detaljerad bild av axeln och blir alltmer populär inom axeldiagnostik. Undersökningen är snabb och helt smärtfri och kan upptäcka även små revor i rotatorcuffen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online