Rotatorcuffen, som sitter i axeln, består av senor och muskler och avgör axelns rörelseomfång. Den fäster överarmsbenet (humerus) stadigt mot skulderbladet och gör det möjligt att lyfta och rotera armen i vardagen.
Skador på rotatorcuffen och tillhörande operationer är mycket vanliga och kan drabba både aktiva och inaktiva personer. De vanligaste orsakerna är repetitiva rörelser, överbelastning av muskel eller sena, trauma i samband med ett fall samt benskörhet (osteoporos). Rehabiliteringen brukar bestå av ett individuellt anpassat program med operation, träningsterapi eller en kombination av båda.
Efter en rotatorcuff-operation placeras armen normalt i en bindla för att immobilisera eller begränsa rörelsen. Bindlan används vanligtvis i fyra till sex veckor. Beroende på läkningsprocessen och skadans omfattning återinförs rörelserna därefter successivt i etapper.
Den vanligaste rehabiliteringsformen efter cuffkirurgi är medicinskt övervakad träning. Övningarna ökar rörligheten, rörelseomfånget och flexibiliteten i muskler och senor. Resultatet beror på skadans svårighetsgrad, och märkbara förbättringar kan ta allt från några veckor till flera månader.
Fysioterapi utförs av en legitimerad fysioterapeut, som undersöker din axel och tar fram en individuell rehabiliteringsplan. Målet är att främja rörlighet, minska smärta, förbättra funktionen och minska risken för en permanent funktionsnedsättning.
Vattenterapi, till exempel virvelbad, används ofta i kombination med andra behandlingsformer. Det varma vattnet med pulserande jetstrålar verkar avslappnande, lindrar smärtan och gör att du kan röra axeln inom ett större rörelseomfång under träningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online