
När ett myosinhuvud har genomfört sitt kraftdrag släpper det gradvis taget om aktinet. I samband med att ADP lämnar myosinhuvudet sjunker dess affinitet för aktinbindningsplatsen, vilket gör att huvudet till slut kan lossna.
Trots detta glider inte det tunna filamentet bakåt. Anledningen är att ett annat myosinhuvud hinner fästa vid det tunna filamentet innan det första huvudet helt släppt taget. Längs varje tjockt filament finns tusentals myosinhuvuden som arbetar asynkront, så att några huvuden alltid är fästa åt gången. Denna samordnade rörelse kallas ofta "hand-over-hand"-mekanismen – jämförbart med att klättra i ett rep, där man alltid håller fast med minst en hand i taget.
Även tropomyosin, ett långsträckt reglerande protein som ligger spiralvindat runt det tunna filamentet, bidrar till att förhindra bakåtriktad glidning. När kalciumjonerna saknas täcker tropomyosin aktinets bindningsplatser, vilket gör att myosinhuvudena varken kan fästa eller generera någon dragkraft.
Först när kalciumjoner binder till troponin – proteinkomplexet som styr tropomyosinets läge – uppstår konformationsförändringar som flyttar tropomyosinet åt sidan. Aktinets bindningsplatser exponeras då, myosinhuvudena kan fästa och muskelkontraktionen kommer igång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online