Vad är lungsurfactant?
En komplex lipoproteinsblandning utsöndrad av typ II alveolära epitelceller (pneumocyter). Den består av cirka 90 % lipider (primärt dipalmitoylfosfatidylkolin – DPPC) och 10 % proteiner (SP-A, SP-B, SP-C, SP-D).
Verkmekanism
- Minskar ytspänningen vid luft-vätskegränsen i alveolerna.
- Enligt Laplaces lag (P = 2T/r) förhindrar sänkning av ytspänningen (T) att små alveoler kollapsar in i större (atelektas) under expiration.
- DPPC bildar en monolager som komprimeras under expiration, vilket drastiskt sänker ytspänningen till nära noll.
- SP-B och SP-C är avgörande för snabb adsorption och omfördelning av monolagret under andningscykeln.
Fysiologisk betydelse
- Upprätthåller alveolär stabilitet och compliance (lätthet att blåsa upp).
- Minskar andningsarbetet.
- Förebygger lungödem genom att sänka transudativa krafter.
- SP-A och SP-D bidrar till congenital immunitet (opsonisering, patogenigenkänning).
Kliniska tillstånd
- Neonatal respiratory distress syndrome (RDS): Surfactantbrist hos förtidigt födda (<37 veckor). Behandlas med exogen surfactant (beraktant, poraktant alfa, calfaktant) plus CPAP eller respiratorbehandling.
- Akut respiratory distress syndrome (ARDS): Surfactantinaktivering och nedbrytning av inflammatoriska proteiner, ödem, och mekonium. Exogen surfactantstudier visar blandade resultat.
- Genetiska surfactantrubbningar (SP-B, SP-C, ABCA3 mutationer): Sällsynta, svåra interstitiella lungsjukdomar som debuterar hos spädbarn och barn.
Sammanfattning
Surfactant är lungans "anti-kollaps"-system. Utan det skulle andning kräva ohällbara tryck; med det är gasutbyte effektivt och ansträngningslöst.
