Surfaktant är en blandning av fosfolipider och proteiner som bildas av de så kallade typ II-pneumocyterna i lungorna. Dessa specialiserade celler finns i alveolväggarna och utsönder kontinuerligt surfaktant till den tunna vätskefilm som klär varje alveolarsäck (lungblåsa).
Surfaktantens huvuduppgift är att sänka ytspänningen i vattenfilmen på alveolernas insida. Vatten har naturligt en hög ytspänning, vilket skapar en kraft som drar alveolväggarna mot varandra. Utan surfaktant skulle denna kraft vara så stark att alveolerna dras ihop och kollapsar vid varje utandning.
Genom att sänka ytspänningen gör surfaktant det betydligt lättare för lungorna att expandera vid inandning. Det minskar dessutom den arbetsinsats som krävs för andning och stabiliserar alveolernas storlek, vilket säkerställer ett effektivt gasutbyte mellan luft och blod.
Brist på surfaktant kan få allvarliga konsekvenser. Hos för tidigt födda barn, vars lungor ännu inte hunnit producera tillräckliga mängder surfaktant, kan detta leda till neonatal andningsdistress-syndrom (RDS). Behandling med syntetiskt eller extraherat surfaktant har därför blivit en livsviktig del av vården av prematura barn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online