Frågan bygger på ett litet språkligt missförstånd – det finns ingen fysiologisk reaktion hos människan som kallas "garn". Garn är ett material som används till stickning och virkning, inte något kroppen åstadkommer. Det som troligen avses är gäspning, en av kroppens mest igenkännliga och universella reflexer. Här går vi igenom vad som faktiskt händer med lungorna när du gäspar.
En gäspning är en reflex som består av en lång, djup inandning följt av en kortare utandning, ofta tillsammans med att munnen öppnas brett. Alla däggdjur gäspar, liksom fåglar och till och med reptiler – vilket tyder på att reflexen har djupa evolutionära rötter.
När du gäspar fylls lungorna med en betydligt större luftmängd än vid en normal andning. Bröstkorgen vidgas, mellangärdet dras ner och lungvävnaden sträcks ut ordentligt. Under en kort stund ökar därmed syresättningen av blodet.
Tidigare teorier menade att gäspningar hjälpte till att öppna upp de allra minsta luftsäckarna i lungorna, alveolerna, och på så sätt förebygga att de kollapsade. Modern forskning har dock inte lyckats bekräfta den hypotesen.
I lungvävnaden sitter känsliga receptorer som registrerar hur mycket organet sträcks ut. När en gäspning får lungorna att expandera maximerar dessa receptorer sin signalering till hjärnstammen, som styr både andningen och vakenheten.
Den ledande teorin handlar numera mindre om lungorna och mer om hjärnan. Forskare har föreslagit att gäspningar bidrar till att kyla ned hjärnan: genom att dra in sval luft och tillfälligt öka blodflödet i huvudet sänks hjärnans temperatur något, vilket kan förbättra koncentration och vakenhet. Det förklarar också varför vi ofta gäspar när vi är trötta, uttråkade eller i ett kvavt rum.
Kort sagt: när du gäspar fylls lungorna med mycket luft, bröstkorgen vidgas och syreupptaget ökar tillfälligt. Gäspningens främsta funktion verkar dock ligga i hjärnans temperaturreglering snarare än i andningen själv. Och garnet? Det hör hemma i sticklådan – inte i lungorna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online