Sterilt vatten kan inte användas för att göra blodutsträckningar för mikroskopi. Det saknar de fysikokemiska egenskaperna för att bevara cellmorfologi eller möjliggöra färgning.
Varför vatten misslyckas
- Osmotisk lys: Hypoton → erytron svullnar och brister (hemolys); leukocyter deformeras.
- Ingen fixering: Proteiner koagulerar dåligt; celler sköljs bort från objektglas.
- Ingen färgningsaffinitet: Romanowsky-färgningar (Wright-Giemsa, Diff-Quik) kräver metanolfixering och buffrad pH (6,8–7,2) för eosinat/azur-komplexbildning.
Korrekt procedur
- Objektglas: Rent, fettfritt.
- Droppe: Liten bloddropp (färsk, anticoaguulerad eller kapillär).
- Utsmörjning: Skjutglas 30–45° → monlager fjädrande kant.
- Lufttorkning: Snabb, fullständig (kritisk).
- Fixering: Absolut metanol, 1–3 min (eller metanol i färgning).
- Färgning: Romanowsky-typ (Giemsa, Wright, Leishman) enligt protokoll.
- Sköljning/Torkning: Buffrat vatten/pH 6,8 buffer; vertikal avrinning.
Viktiga buffertar
Fosfatbuffer (pH 6,8–7,2) upprätthåller färgningens löslighet och cellernas laddning för differentiell färgning (basofil vs acidofil).
Vatten ensamt förstör provet. Korrekt teknik säkerställer diagnostisk kvalitet för CBC-diff, malaria, parasiter, morfologi.
