
Många föreställer sig lungorna som släta och slemmiga organ, men så är det egentligen inte. Lungornas yta är varken slät eller slemmig i ordets vanliga bemärkelse. Istället är den fuktig och täcks av ett tunt lager vätska som spelar en livsviktig roll för varje andetag vi tar.
Det tunna vätskeskiktet som täcker lungornas innersta ytor kallas ytaktivt substans, eller surfaktant. Ämnet bildas av specialiserade celler i lungblåsorna (alveolerna) och har två centrala uppgifter:
Runt varje lunga ligger en tunn hinna som kallas lungsäck (pleura). Den består av två lager – ett som sitter fast mot själva lungan och ett som klär bröstkorgens insida. Mellan lagren finns en liten mängd vätska som fungerar som smörjmedel, så att lungorna kan glida friktionsfritt mot bröstkorgen när vi andas in och ut.
För att gasutbytet ska fungera måste alveolernas väggar hållas fuktiga. Syre löser sig i vätskeskiktet innan det tas upp av blodet, medan koldioxid frigörs på motsvarande sätt. En torr lungyta skulle göra andningen både ineffektiv och obehaglig.
Lungornas yta är alltså inte slät eller slemmig, utan fuktig. Kombinationen av surfaktant och den smörjande pleuravätskan gör att lungorna kan expandera och dra ihop sig smidigt, samtidigt som gasutbytet sker effektivt – för varje enskilt andetag, dygnet runt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online