Att använda iglar som medicinsk behandling kan vid första anblicken verka barbariskt, men modern forskning har visat att det faktiskt finns något i denna medeltida praktik. Även om iglar hamnade i skymundan ett tag utforskar medicinska experter nu på nytt deras värde – för en del ganska överraskande tillämpningar.
Medan många medeltida medicinska metoder var farliga och vissa rentav dödliga, är iglar en av de metoder som faktiskt gav viss framgång mot vissa åkommor. Grekerna och romarna var bland de första att använda iglar för att dra ut infektioner ur sår, och deras popularitet spred sig över hela Europa. De blev så eftertraktade att de hotades av utrotning under medeltiden. Populariteten innebar också att iglarna inte bara bidrog medicinskt utan även ekonomiskt. Otaliga människor försörjde sig i det medeltida Europa som igelsamlare, och på vissa håll var efterfrågan så hög att en igelodlare kunde försörja hela sin familj genom att odla och skörda de maskliknande varelserna.
Användningen av iglar inom medicinen avtog under 1800-talet när metoden förlorade sitt anseende. Modern forskning har dock nyligen återupptäckt fördelarna med igelterapi.
När en igel biter utsöndrar den saliv i personens blod. Denna saliv innehåller ett naturligt blodförtunnande ämne som gör det lättare för igeln att suga i sig blod utan att det koagulerar. Detta naturliga ämne har flera fördelar inom vissa medicinska behandlingar, till exempel rekonstruktiv kirurgi. En av de största farorna vid rekonstruktiv kirurgi – återfästning av fingrar, hudlappar eller andra kroppsdelar – är att reparera trasiga eller skadade blodkärl och få blodet att strömma genom dem igen. Vissa kärl, exempelvis de i öronen, är så små att de tidigare varit omöjliga att återfästa. Genom att applicera en igel på vävnaden kan blod som samlas i vävnaderna dräneras bort, vilket förhindrar att blodet torkar inuti kärlen och dödar vävnaden. Metoden har visat betydande framgång, eftersom den främjar blodflödet samtidigt som vävnaderna får läka och blodkärlen återuppbyggs.
Artros uppstår när leder blir stela och ömma och blodflödet till området begränsas. Att applicera iglar över drabbade leder har gett goda resultat. När igeln har ätit sig mätt vid leden tas den bort, och blodet får fortsätta att sippra ut från såret. Detta lindrar trycket som byggts upp i leden, och det blodförtunnande ämnet i igelns saliv ger fortsatta fördelar. När ämnet når det artrosdrabbade området hjälper det till att återställa normalt blodflöde, minska svullnad och öka rörligheten – allt utan piller eller annan medicin.
Kirurgiska ingrepp, mediciner, piller och löpande behandlingar kostar pengar. Iglar är en av de billigare resurserna en vårdinrättning kan köpa, de förökar sig lätt och kräver varken mycket utrymme eller foder innan de behövs.
Deras bett är smärtfritt, och risken för infektion är liten eftersom alla bakterier som förs in via bettet dras ut med blodet – faktiskt var en av de tidigaste framgångsrika användningarna av iglar just att bekämpa infektioner. I deras saliv finns mer än 60 kemiska föreningar, var och en med potential att vara effektiv mot ytterligare ett tillstånd eller en sjukdom. Iglar studeras för närvarande för sin effekt vid behandling av personer med kroniska hjärtsjukdomar, och många andra blodrelaterade möjligheter väntar i framtiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online