Fysioterapeuter och kiropraktorer söker ständigt nya sätt att förbättra patientvården genom att utbilda sig om nya tekniker. Elektriska stimuleringsapparater för att kontrollera och läka smärtsamma skador, såsom transkutan elektrisk nervstimulering (TENS), har länge använts inom vården. En nyare teknik som kallas mikroströmterapi erbjuder dock en annan form av elektrisk stimulering – men med vissa kontraindikationer som måste beaktas innan behandling påbörjas.
Mikroströmterapi innebär att stimuleringsplattor placeras på strategiska delar av kroppen. Vårdgivaren placerar varje platta vid en muskelfäste, det vill säga muskelns slutpunkt. Denna placering skapar en tydlig väg för den elektriska strömmen genom muskeln och nerverna. Därefter leds strömmen genom plattorna in i patientens kropp.
Vanligtvis känner patienten ingen stimulering alls, eftersom strömstyrkan är lägre än 600 mikroampere. Som jämförelse applicerar en TENS-apparat cirka 1 000 gånger mer ström än mikroströmtekniken.
Innan elektrisk ström leds genom kroppen måste vårdgivaren inhämta information om patientens aktuella hälsotillstånd. Mikroströmterapi bör inte ges till patienter med blodkärlsproblem, såsom flebit eller trombos, eller till patienter med epilepsi. Dessutom bör personer med pacemaker samt kvinnor som är eller kan vara gravida undvika elektrisk stimulering helt.
Patienter som kan genomgå behandlingen kan dra nytta av den på flera sätt. Blod- och lymfcirkulationen förbättras, och den cellulära aktiviteten ökar tack vare en högre produktion av ATP (adenosintrifosfat), kroppens energimolekyl. Tillsammans bidrar dessa effekter till snabbare sårläkning och effektivare rehabilitering av skadade muskler.
Elektricitet flyter naturligt längst den väg som erbjuder minst motstånd. Äldre medicinska apparater med hög strömstyrka manövrerade i praktiken runt skadade kroppsceller, eftersom det elektriska flödet automatiskt undvek blockeringar i vägen. Den extremt svaga ström som används inom mikroströmterapi tränger däremot enkelt igenom skadade celler. Strömmen stimulerar de elektrokemiska reaktioner som sker inuti cellen och får därmed cellen att läka sig själv.
Eftersom mikroströmterapin aktiverar läkningsprocessen i skadade celler skapas en ökad aktivitet i kroppen som genererar cellulära avfallsprodukter. Patienten kan därför känna sig illamående och trött, nästan som vid en förkylning eller lindrig influensa. Att dricka rikligt med vatten hjälper till att lindra biverkningarna, eftersom kroppens avfallsprodukter då spolas ut via urinen. Varje patient reagerar dock olika, och vissa upplever inga biverkningar alls.
Mikroströmterapi bör aldrig vara den enda behandlingsformen för en patients åkomma. Genom att kombinera den elektriska stimuleringen med fysioterapi ges patienten de bästa förutsättningarna för ett lyckat återhämtning. Fysioterapeuten bör avgöra hur många besök som behövs och diskutera alla specifika behandlingsmoment med patienten innan behandlingen påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online