Kelateringsterapi är en medicinsk behandling där kemiska ämnen binder till sig giftiga metaller i blodet och hjälper kroppen att avlägsna dem via urinen. Metoden har historiskt använts mot allvarliga blyförgiftningar, men har även marknadsförts som ett botemedel mot allt från hjärt-kärlsjukdomar till autism. Denna utbredda användning har fått medicinska experter att varna för säkerheten vid kelatering samt de risker som behandlingen medför.
Kelatering kan utsätta patienter för miljöförgiftning om de exponeras för giftiga metaller under behandlingsperioden. Myndigheten Arizona Department of Human Services varnar särskilt för att blyexponering måste förebyggas hos barn som genomgår behandling, eftersom deras kroppar är extra känsliga för tungmetallers skadliga effekter.
National Institutes of Health (NIH) rapporterar att kelateringsterapi kan orsaka leverfibros, det vill säga överdriven ärrbildning i levern. Detta tillstånd kan försämra leverns funktion och kräver därför noggrann övervakning under hela behandlingens gång.
U.S. National Library of Medicine betonar vikten av att kontinuerligt övervaka utsöndringen av metaller, framför allt bly, under behandlingen. Detta är avgörande för att förebygga njursvikt och säkerställa att njurarna inte överbelastas när de bearbetar de utlösta metallerna.
American Heart Association anser att kelateringsterapi är en osäker behandlingsmetod för de flesta hjärtsjukdomar på grund av betydande biverkningar. Bland de allvarligaste riskerna finns störningar i hjärtrytmen, vilket kan få livshotande konsekvenser för patienter med befintliga hjärtproblem.
Centers for Disease Control and Prevention (CDC) rekommenderar läkare att öka säkerheten vid kelatering genom att inhämta expertutlåtanden innan behandling inleds. Ingreppet bör dessutom endast utföras på kvalificerade intensivvårdsavdelningar, där patienten snabbt kan få akut vård om komplikationer uppstår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online