Forskare använder rekombinant DNA, ofta förkortat rDNA, för att studera genetik, biokemi och molekylärbiologi. För att skapa rDNA kombinerar forskarna två DNA-strängar till en helt ny sträng som bär egenskaper från båda originalsträngarna. Tekniken är extremt effektiv när den används i vacciner, behandlingar och botemedel, men den kan också användas för att genetiskt förbättra eller klona grödor och djur. Här går vi igenom de viktigaste användningsområdena för rekombinant DNA.
Många vacciner har tagits fram med hjälp av rDNA, bland annat mot hjärnhinneinflammation, mässling, fläcktyfus, stelkramp, rabies, rotavirus samt hepatit A och hepatit B.
Det finns flera fördelar med att utveckla vaccin med rDNA. Dessa vacciner är konstruerade för massproduktion och kan förvaras utan kylning, vilket gör dem lättare att distribuera. Möjligheten att administrera vaccinet med luftgevär eller gengevär eliminerar behovet av kanyler och sprutor, vilket minskar risken för korskontaminering och andra hälsoproblem. Dessutom innehåller ett rDNA-vaccin varken levande eller dödade virus, och det kan konstrueras för att skydda mot många olika varianter samtidigt.
Rekombinant DNA kan användas för att skapa effektiva läkemedelsbehandlingar och botemedel mot en rad olika sjukdomar. Denna användning kallas genterapi.
Behandlingar baserade på rDNA kan stimulera insulinproduktionen hos personer med diabetes. Cystisk fibros och sicklecellsanemi kan förebyggas och botas med minimala bestående biverkningar. Tekniken visar dessutom potential för att behandla artros, kärlsjukdomar och till och med vissa cancerformer.
Patienter med cystisk fibros som får rDNA-behandling rapporterar ibland lindrig röstförändring eller halskatarr som biverkning. Illamående, feber, frossa och andra lindriga symtom kan också förekomma i samband med behandlingen.
Växter kan göras resistenta mot torka och skadedjur genom användning av rDNA. Detta ökar överlevnaden, tillväxten och tillgängligheten av viktiga grödor. Skördarna kan också ökas med hjälp av tekniken, vilket gör det möjligt för bönder att kompensera för låg produktion.
Forskare har även funnit sätt att tillföra näringsämnen till växter med rDNA, vilket potentiellt kan lösa allvarliga undernärsningsproblem världen över. Ett känt exempel är Golden Rice, en biofortifierad gröda som utvecklades 1990 och som producerar ris med mycket högt betakaroteninnehåll för att bekämpa A-vitaminbrist. UNICEF uppskattar att A-vitaminbrist bidrar till ungefär 1,15 miljoner barns död varje år.
Selektiv avel, det vill säga att endast välja de bästa djuren för avel, har länge använts som ett sätt att förbättra djurs egenskaper. DNA-teknik tar denna process ett steg längre genom att låta forskare splica gener och skapa genetiskt överlägsna individer.
Genmodifierade djur kan få önskvärda egenskaper, såsom förbättrad hälsa och snabbare tillväxt. Mjölkkor kan producera mer mjölk, och hönor kan lägga större ägg.
Zebrafisken blev världskänd tack vare rDNA-tekniken, som gjorde den fluorescerande.
Kloning av små DNA-strängar eller till och med hela organismer är möjlig med rDNA-teknik. En klon är en levande organism som är genetiskt identisk med en enskild förälder. Naturligt förekommande kloner inkluderar knölväxter, havsanemoner och enäggstvillingar.
Medan vetenskaplig kloning har varit föremål för omfattande etiska och moraliska debatter ger genetisk kloning forskare värdefulla möjligheter att studera reproduktion, utveckling och arv hos människor, djur och växter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online