Ordet "eter" härstammar från latinet, där dess rot betyder "att brinna". "Eterisk" definieras som rymd eller klar himmel, eller inom fysiken som "ett osynligt medium som förr antogs genomsyra universum och överföra ljus, värme med mera". Det handlar alltså inte om någon vanlig parasit som behöver avlägsnas. Borttagning av eteriska parasiter innebär att man driver ut en andlig entitet ur en person – en process som påminner starkt om en exorcism.
Andliga traditioner beskriver på olika sätt den energi som sägs animera den fysiska kroppen. I Indien kallas den prana, i Japan ki. Grekerna talade om pneuma och polynesierna om mana. Klärvoajanter och energihälare benämner den som den eteriska kroppen och behandlar den lika seriöst som den fysiska kroppen – i vissa fall ännu seriösare.
Energihälare tror att kroppslösa andliga varelser ibland fäster vid levande människor eller djur. Dessa laddlussar kallas eteriska parasiter. Vissa är helt enkelt negativa tankeformer, skapade av levande människors mörka tankar och känslor. Andra är själarna hos avlidna – så kallade spöken. Ytterligare andra sägs vara utomjordiska varelser eller, i värsta fall, demoniska entiteter. Även om de flesta amerikaner inte tror på demonisk besättning, visade en Gallupundersökning från 2005 att hela 42 procent faktiskt gör det. Siffran har dock sjunkit från 49 procent vid förra seklets början.
Hur väljer då dessa varelser sina värdar? Troende svarar att "lik drar till sig lik". Ett självmordsoffers spöke kan exempelvis fästa vid en levande person med suicidtankar, medan hatiska tankeformer attraheras av hatiska människor. Demoniska fästingar sägs livnära sig på svaga individer samt på utövare av svart magi, som ett pris för de ockulta krafter de erhåller. Enligt Robert T. Carroll, författare till Skeptic's Dictionary, har filmer som "Exorcisten" och "Amityville Horror" spelat en stor roll för att människor börjat tro att demonisk besättning verkligen är möjlig.
Enligt Tom Montalk, som driver en webbplats om gränsområden inom vetenskapen, måste värdar som insett att de bär på en oinviterad entitet först identifiera exakt vilka känslor, tankar och beteenden som lockade dit parasiten. Alla dessa mönster måste förändras. Negativa tankar ska ersättas med positiva. På så sätt börjar parasiten långsamt svälta, tills den till slut lämnar sin värd av egen drift.
Om parasiten är en mänsklig ande kan värdaren enligt Montalk möjligen resonera med den och övertala den att lämna kroppen och gå vidare till livet efter detta. Illvilliga entiteter kräver dock hårdare tag, och det kan vara klokt att lämna över arbetet till professionella – präster, schamaner eller terapeuter specialiserade på så kallad spirit release-hypnos.
Men hängivna gör-det-självare tar ofta saken i egna händer. Eteriska entiteter angrips bäst i hypnagogt tillstånd – det gränsland mellan vakenhet och sömn – enligt Montalk. Värdaren samlar då all sin eteriska energi, eventuellt under anrop av Jesus eller andra gudar efter eget val, och fokuserar hela sin vilja på att övermanna entiteten. Entiteten går sällan frivilligt; den kan vrida sig, morra, skrika och orsaka obehagliga stickningar i värdens kropp. Uppgiften är att lugnt hålla fast vid processen och sträva mot separation genom att successivt höga sitt självförtroende och sin emotionella nivå.
Carroll varnar för att människor från olika andliga traditioner skadats eller till och med dött i misslyckade exorcismförsök. Offer har kvävts, strypts och tvingats dricka skadliga brygder av tydligen välmenande andliga ledare och familjemedlemmar. Carroll menar att exorcisterna i många fall är mer vilseledda än de som tror sig vara besatta. "Att tro på demoner är en sak", skriver han. "Att tro att man har förmågan att kalla fram en övernaturlig varelse med oändlig kraft och fullkomlighet, som kommer att jaga bort demoner på ens befallning, verkar närmast intygsgiltigt."
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online