Typ 2-diabetes (f.d. NIDDM): Pattofysiologi, diagnostik och modern behandling

Non-Insulin-Dependent Diabetes Mellitus (NIDDM) är den föråldrade termen för typ 2-diabetes mellitus (T2DM). Klassifikationen skiftade 1997 (ADA/WHO) till etiologiska kategorier eftersom många T2DM-patienter så småningom behöver insulin, vilket gör "icke-insulinberoende" vilseledande.

Pattofysiologi (Den "omminliga oktetten")

1. ↓ Insulinsekretion (β-celldysfunktion)
2. ↑ Glukagonsekretion (α-celldysreglering)
3. ↑ Leverns glukosproduktion
4. ↓ Muskels glukosupptag (insulinresistens)
5. ↑ Fettvävnads lipolys → FFA-flöde
6. ↓ Inkretineffekt (GLP-1, GIP-resistens)
7. ↑ Njurars glukosåterupptag (SGLT2)
8. Neurotransmittordysreglering (central)

Diagnostiska kriterier (ADA 2024)

Modern farmakoterapi (ADA/EASD 2023 Algoritm)

• Förstahandsval: Metformin + omfattande livsstilsändringar (om inte kontraindicerat).
• ASCVD/HJ/CKD: Lägg till GLP-1 RA eller SGLT2-hämmare med bevisat kardiovaskulärt/renalt nytta oavsett HbA1c.
• Behov av större HbA1c-sänkning: Lägg till GLP-1 RA (hög effektivitet) eller dual/trippel GIP/GLP-1 (tirzepatid).
• Kostnad/åtkomstbarriärer: Sulfonylurea, TZD, basalinsulin.
• Insulininitiering: Basal → basal-bolus → koncentrerade insulin + GLP-1 RA (fixerade kombinationer).

Remission

Definieras som HbA1c <6,5% utan glukossänkande läkemedel i ≥3 månader. Uppnåeligt med intensiv livsstil (DiRECT-studie), bariatrisk kirurgi eller mycket lägkaloriska dieter – särskilt tidigt i diagnosen (<6 år).

Nyckelbudskap

T2DM är en progressiv, heterogen kardiometabolisk sjukdom. Tidig, aggressiv, personlig terapi som riktar in på flera pattofysiologiska defekter minskar komplikationer och kan inducera remission.