Sojaoljan är den viktigaste källan till fett- och oljekonsumtionen i USA, enligt Soy Connection. Den används i en mängd livsmedelsprodukter tack vare sin neutrala smak och lukt, men förekommer även i produkter som tvål.
Sojaolja (Glycine max) utvinns ur sojabönor eller sojakross genom extraktion eller pressning och är en högkvalitativ matolja. Som alla oljor kan dess kvalitet försämras om syrahalten blir för hög. Ett för högt syravärde innebär att oljan innehåller en överdriven mängd fettsyror, vilket gör att den härsknar med tiden. Sojaolja bör därför ha ett syravärde på högst 0,9–1,3 procent.
Sojaolja är en vanlig exportvara från länder som USA, Brasilien, Kanada, Ryssland, Japan och södra Europa.
Sojaolja har en densitet på mellan 924 och 928 kg/m³. Forskning har visat att alla oljor generellt har en densitet på ungefär 900 kg/m³, även om värdet varierar med temperaturförändringar. Sojaoljan trivs bäst vid temperaturer mellan 12 och 25 grader Celsius och stelnar under minus 8 grader Celsius.
Vattnets densitet vid rumstemperatur är 997,5 kg/m³, vilket innebär att vatten är ett tyngre ämne än sojaolja. Om de båda vätskorna blandas sjunker vattnet till botten medan oljan lägger sig ovanpå.
Sojaolja är den mest använda matoljan i både flytande och fast form. Den är även den ledande oljan vid produktion av margarin, konfektyrvaror och tvålar, samt ett vanligt tillsatsmedel i linfröolja och tungolja.
Eftersom sojaoljan har en ren, naturlig smak och nästan ingen lucht stör den inte smakupplevelsen hos andra livsmedel. Den återfinns därför i produkter som bröd, kex och potatischips.
Sojaolja är dessutom rik på omega-3-fettsyror och utgör den främsta kommersiella källan till vitamin E i den amerikanska kosten. Enligt U.S. Census Bureau (2005) står sojabönan ensam för hela 78 procent av USA:s totala fett- och oljekonsumtion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online