Protoonkogener är normala gener som har potential att förvandlas till onkogener – gener som kan orsaka cancer. I sitt normala tillstånd fyller protoonkogener en livsviktig funktion i cellen, men när de skadas eller regleras fel kan de bidra till cancerutveckling.
Protoonkogener kodar för proteiner som deltar i en rad olika cellulära processer, exempelvis celltillväxt, differentiering (när celler specialiserar sig) samt apoptos, alltså programmerad celldöd. När dessa proteiner fungerar som de ska hjälper de till att säkerställa att celler växer och delar sig på ett kontrollerat sätt.
Mutationer eller överuttryck av protoonkogener kan dock leda till att de producerar proteiner som driver cellerna att växa och dela sig okontrollerat, vilket i sin tur kan leda till cancer.
Mutationer i protoonkogener kan uppstå på grund av flera olika faktorer, bland annat exponering för cancerframkallande ämnen (karciogener), strålning samt vissa virus. Överuttryck av protoonkogener kan också bero på olika genetiska förändringar, såsom genamplifiering (då antalet kopior av en gen ökar) eller kromosomala omarrangemang.
När en protoonkogen muterar eller överuttrycks kan den producera ett protein med en så kallad gain-of-function-mutation. Det innebär att proteinet har förvärvat en ny eller förstärkt funktion som det inte hade tidigare. Detta kan leda till okontrollerad celldelning, vilket är ett av cancerns främsta kännetecken.
Ett flertal protoonkogener har identifierats genom åren, och var och en kodar för ett protein som är inblandat i olika cellulära processer. Här är några av de mest välkända:
MYC: Kodar för en transkriptionsfaktor som spelar en roll i celltillväxt, differentiering och apoptos. Överuttryck av MYC är kopplat till många olika cancerformer, däribland Burkitts lymfom, lungcancer och bröstcancer.
KRAS: Kodar för ett protein som ingår i RAS-signalvägen, vilken styr celltillväxt, differentiering och överlevnad. KRAS-mutationer förekommer vid många cancerformer, bland annat lungcancer, bukspottkörtelcancer och kolorektal cancer (tjock- och ändtarmscancer).
TP53: Kodar för tumörsuppressorproteinet p53, som spelar en central roll i DNA-reparation och apoptos. Det bör noteras att TP53 egentligen klassificeras som en tumörsuppressorgen snarare än en protoonkogen. Mutationer i TP53 är mycket vanliga vid cancer och återfinns bland annat vid lungcancer, bröstcancer och tjocktarmscancer.
Protoonkogener utgör viktiga mål för cancerbehandling. Läkemedel som hämmar aktiviteten hos dessa gener eller de proteiner de kodar för kan användas för att behandla sjukdomen. Genom att öka förståelsen för protoonkogenernas roll i cancerutvecklingen hoppas forskarna kunna ta fram nya och mer effektiva behandlingsmetoder i framtiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online