Svensk massage, även kallad klassisk massage, är den mest utbredda massageformen i världen. Genom en rad olika tekniker främjar massagen blodcirkulationen, lindrar smärta, ökar rörligheten och förbättrar det lymfatiska flödet. En erfaren massör växlar smidigt och flytande mellan olika grepp, så att övergångarna knappt märks för klienten. Bakom den avslappnade upplevelsen ligger dock flera väsentliga tekniska komponenter som tillsammans utgör en svensk massage.
Effleurage är den mest kända och grundläggande tekniken inom svensk massage. Det handlar om långa, mjuka och flytande strykningar med händerna längs kroppen, oftast med hjälp av massageolja. Tekniken används för att lugna och slappna av kroppen samtidigt som musklerna värms upp inför de djupare greppen. En tumregel är att massören alltid behåller kontakten med klientens kropp under utstrykningarna, vilket skapar en känsla av trygghet och sammanhängande behandling.
Petrissage innebär att massören arbetar djupare i muskulaturen genom att öka trycket. Ett klassiskt exempel är knedningen av trapeziusmuskeln vid axlarna mellan tummen och fingrarna. Muskler kan också komprimeras, lyftas och pressas samman, vilket stimulerar både blod- och lymfcirkulationen och hjälper till att lösa upp spänningar.
Tapotement består av rytmiska slag och kloppar mot musklerna. Tekniken kan variera från lätta fingertoppskloppar längs en muskel till kraftigare hack med handens sida. Även skålformade händer används – dels för att slappna av muskler, dels på övre delen av ryggen för att lindra slembildning och lätta på lungorna.
Friktion är den djupaste tekniken inom svensk massage. Här används mindre, cirkulära rörelser med ett kraftigare tryck för att nå underliggande vävnader. Den koncentrerade behandlingen ökar blodflödet lokalt och syftar till att främja läkning i djupare vävnadslager samt lösa upp ihängande muskelknutor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online