Erytem (rödnad) i det gastriska antrum och fundus observerat vid övre endoskopi (EGD) indikerar slemhinnan inflammation. Det är ett icke-specifikt fynd som kräver korrelation med bioptier, H. pylori-testning, och klinisk kontext för definitiv diagnos.
Vanligt associerade tillstånd
- Gastrit:
- H. pylori-infektion (vanligast världen över)
- NSAID/acetylsalicylsyra-inducerad (kemisk gastrit)
- Alkoholrelaterad
- Autoimmun atrofisk gastrit (corpus-dominerande, parietalcellantikroppar)
- Gallrefluxgastrit (alkalisk reflux)
- Magalsärsjukdom: Sår i antrum eller duodenum orsakar omgivande erytem och ödem.
- Refluxesofagit / Gallreflux: Tillbaksflöde av mag- eller duodenalinnehåll irriterar antrum och fundus.
- Infektioner: CMV, HSV, Candida (särskilt immunförsvagade), H. pylori.
- Systemiska sjukdomar: Crohns sjukdom (granulomatös gastrit), celiaki (lymfocytär gastrit), eosinofil gastroenterit, vaskulit (polyarteritis nodosa, granulomatos med polyangiit).
- Portalhypertensiv gastropati: Moasiklikt, ”snakeskin” erytem i fundus/corpus på grund av venös kongestion från portal hypertoni (levercirros).
- Malignitet i magen: Tidig magcancer eller lymfom kan presentera som erytematösa fläckar; biopsi avgörande.
Diagnostisk utredning vid endoskopi
- Bioptier: Standardprotokoll: antrum (2), corpus/fundus (2), incisura (1), eventuella misstänkta förändringar. För H. pylori, snabb ureasetest (CLOtest), histologi, odling, eller PCR.
- Icke-invasiv H. pylori-testning: Ureaseandningstest (guldstandard), avföringsantigentest.
- Serologi: Celiaki-panel, autoimmunmärkare, inflammationsmärkare vid misstanke om systemisk sjukdom.
Klinisk slutsats
Erytem ensamt motsvarar inte en specifik diagnos. Det är histopatologin från bioptier kombinerad med H. pylori-status och klinisk bild som styr hantering: eradiseringsterapi för H. pylori, NSAID-avslut, PPI, immunsuppression för autoimmun, eller onkologisk remiss vid dysplasi/cancer.
