
Erytem i antrum och fundus avser rodnad, svullnad eller inflammation i dessa delar av magsäcken. Fyndet görs ofta i samband med en gastroskopi (övre endoskopi), en undersökning där ett tunt, böjligt instrument med kamera förs ner genom matstrupen till magsäcken och tolvfingertarmen för att granska övre matsmältningskanalen.
Rodnad i dessa områden är ett relativt vanligt fynd, men det är inte en diagnos i sig. Det kan tyda på flera olika underliggande tillstånd, som beskrivs nedan.
Erytem i magsäckens slemhinna kan vara ett tecken på gastrit, det vill säga inflammation i magsäckens slemhinna. Vanliga orsaker är infektion med bakterien Helicobacter pylori, användning av vissa läkemedel (framför allt NSAID-preparat som ibuprofen), hög alkoholkonsumtion samt autoimmuna sjukdomar.
Rodnaden kan också hänga samman med magsår eller duodenalsår – sår som bildas på magsäckens insida eller i den första delen av tunntarmen (tolvfingertarmen). Såren kan orsaka irritation och inflammation i omgivande vävnad, vilket syns som erytem vid undersökningen.
I vissa fall kan erytem i antrum och fundus relateras till refluxsjukdom med esofagit. Detta uppstår när magsaft och annat magsäcksinnehåll rinner tillbaka upp i matstrupen, vilket ger irritation och inflammation. Även gallsyra som refluerar från tolvfingertarmen kan bidra till förändringar i magsäcken.
Vissa infektioner kan ge upphov till rodnad och förändringar i magsäckens slemhinna, exempelvis virusinfektioner som cytomegalovirus (CMV) eller svampinfektioner som kandidos (soor). Dessa ses oftare hos personer med nedsatt immunförsvar.
Erytem kan även förekomma vid systemiska sjukdomar som påverkar mag-tarmkanalen, till exempel Crohns sjukdom eller celiaki (glutenintolerans). Dessa tillstånd kan orsaka inflammation och synliga förändringar i magsäckens slemhinna.
Kontakta vården om du har långvariga magbesvär, smärtor, illamående, viktnedgång, svart avföring eller kräkningar med blod. Ett erytemfynd vid gastroskopi behöver alltid bedömas av en läkare. Den exakta orsaken kan bara fastställas genom kompletterande undersökningar, såsom vävnadsprov (biopsier), laboratorieanalyser eller ytterligare bildundersökningar. Behandlingen styrs sedan av den bakomliggande orsaken – exempelvis antibiotika och syradämpande läkemedel vid H. pylori-infektion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online