Dysfagi – sväljsvårigheter – kan förvandla en trevlig måltid eller en lugn kväll till en smärtsam och stressande upplevelse. Även om besvären inte alltid leder till att man sätter i halsen, kan det hos en person med dysfagi ta flera timmar innan maten passerar genom matstrupen. Vissa läkemedel kan lindra problemet, men det finns också flera hembotemedel som kan hjälpa direkt när något har fastnat, samt andra som på sikt kan stärka och lugna halsen.
Observera: Dessa råd är inte medicinskt utvärderade. Kontakta alltid läkare innan du försöker behandla sväljsvårigheter med hembotemedel, eftersom dysfagi ibland kan vara ett symtom på ett allvarligare tillstånd.
Det första botemedlet är kanske inte den mest aptitretande, men det kan vara effektivt: att svälja ett rått ägg, både gula och vita. Äggets sega konsistens binder sig till den matbit eller tablett som kört fast och kan dra loss hindret så att det glider ner. Fungerar inte det finns det fler alternativ att testa.
En sammanpressad kula kokt ris kan hjälpa om exempelvis en fiskben sitter fast i matstrupen. Risets tyngd lägger press på benet och trycker det nedåt. En bit bröd ger samma effekt och är ofta lättast att få ner.
Att gurgla vinäger är en bra metod när hindret är större. Vinägern kan till och med mjuka upp hårda ben och göra dem lättare att svälja. Ett beprövat upplägg är att börja med vinägermetoden och därefter följa upp med ris eller ägg.
Klematisrot är en ört som kan värmas upp och blandas med vinäger och farinsocker för att lösa upp hinder och lindra irritation i svalget. Om matpartiklar fastnat i luftvägarna kan Heimlich-manövern användas för att snabbt pressa ut dem – en teknik som kan vara livräddande och som alla bör kunna.
Flera örter har traditionellt använts för att lindra halsen vid episoder av dysfagi. Här är de mest kända:
Lakritsrot (Glycyrrhiza glabra) kan minska svullnad och kramper samt lindra smärta i mag-tarmkanalen. Den vanliga dosen är 380 mg per dag.
Amerikansk alm (Ulmus fulva) är ett så kallat demulcens, vilket innebär att det främjar läkning av och skyddar irriterade vävnader. Dosen är 60 mg per dag.
Läkarmalva (Althaea officinalis) är både demulcens och emolliens – alltså en lenande, lugnande substans. Den kan bryggas som te med 2–5 gram torkat blad eller rot i en kopp kokande vatten.
Andra örter som kan vara till hjälp är baldrian (Valeriana officinalis), vild jamsrot (Dioscorea villosa), johannesört (Hypericum perforatum), frossört (Scutellaria lateriflora) och lindblommor (Tilia cordata). Rådfråga alltid apotekare eller läkare om rätt dosering innan du använder örtpreparat, särskilt om du tar andra läkemedel.
Inom homeopatin finns flera preparat som traditionellt rekommenderas vid olika typer av sväljsvårigheter:
Baptisia tinctoria används vid en röd, inflammerad och smärtfri hals där patienten endast klarar att svälja vätskor.
Baryta carbonica väljs när tonsillerna är förstorade.
Carbo vegetabilis kopplas till dysfagi som åtföljs av uppblåsthet och matsmältningsbesvär som förvärras i liggande position.
Ignatia kan tas vid känsla av en klump i halsen, ryggkramper, hosta samt efter sorg eller starka känslomässiga upplevelser.
Lachesis passar den som ogillar beröring runt halsen, inklusive åtsittande kläder med trång krage.
Konsultera alltid en legitimerad homeopat eller läkare innan du väljer preparat och dosering, så att behandlingen blir säker och anpassad efter dina besvär.
Trots att hembotemedel kan ge lindring är det viktigt att komma ihåg att återkommande sväljsvårigheter aldrig ska ignoreras. Kontakta vården om du upplever dysfagi under längre tid, går ner i vikt, har smärta vid sväljning, hostar eller kvävs ofta under måltider, eller om mat känns som att den fastnar varje gång. Dysfagi kan ibland bero på tillstånd som refluxsjukdom, nervskador eller förträngningar i matstrupen, och en korrekt diagnos är avgörande för rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online