Översikt
En finnaal-kärnbiopsi (FNCB) använder en hål, fjäderbelastad nål (typiskt 14–18 gauge) för att extrahera en solid cylindrisk vävnadskärna (1–2 cm lång) för histologisk undersökning. Den ger mer arkitekturell detalj än finnaalaspiration (FNA).
Vanliga indikationer
- Bröstmassor (BI-RADS 4/5)
- Prostata (MR-målstyrd)
- Lymfkörtlar (lymfom-stadie, metastasutredning)
- Lever, njure, lunga, mjukvadsförändringar
Procedursteg
- Bildledning: Ultraljud, DT, MR, eller stereotaktisk för precisionsmål.
- Lokalbedövning: Lidokain i hud och djupare vävnader.
- Nålinläggning: Under realtidsbild; flera pass (typiskt 3–6 kärnor).
- Provhantering: Kärnor i formalin (histologi) +/- friska för flödescytometri/molekylär.
- Efter procedur: Tryck, bildkontroll för hematom/pneumothorax, observation.
Fördelar vs. kirurgisk biopsi
- Minimalt invasiv (liten incisions, lokalbedövning).
- Lägre komplikationsfrekvens (blödning, infektion <1–2%).
- Uppföljning, snabb återhämtning, kostnadseffektiv.
- Bevarar arkitektur för undertyp/grad/receptor-testning.
Begränsningar
- Provtagningsfel (missar förändring, otillräcklig vävnad).
- Inte lämplig för alla lägen (t.ex. mycket små, djupa, vaskulära förändringar).
- Operatörsberoende noggrannhet.
Patologens roll
Patolog utvärderar vävnadsarkitektur, cellmorfologi, immunhistokemi (ER/PR/HER2, Ki-67, etc.), och molekylära markörer för att guida behandling.
