Gasutbytet i lungorna – alltså diffusionen – äger rum i de så kallade alveolerna, de små luftfyllda blåsorna i lungornas yttersta delar. Det är här som syre övergår till blodet och koldioxid lämnar kroppen.
Alveolerna är små, säckformade strukturer där själva gasutbytet sker. De är tätt omgivna av kapillärer, kroppens tunnaste blodkärl. Väggarna i både alveoler och kapillärer är extremt tunna – ofta bara en celltjocka – vilket gör att gaserna snabbt och effektivt kan passera mellan luften och blodet.
Vid inandning fylls alveolerna med färsk luft som innehåller syre (O2) samt andra gaser som kväve (N2) och koldioxid (CO2). Syret diffunderar sedan från alveolerna över till kapillärerna, eftersom partialtrycket på syre är högre i alveolerna än i blodet. Gasen rör sig alltså från ett område med hög koncentration till ett område med låg koncentration – längs sin koncentrationsgradient.
Koldioxiden rör sig åt motsatt håll. Partialtrycket på koldioxid är högre i kapillärerna än i alveolerna, varför gasen diffunderar från blodet ut i alveolerna. Vid utandning stöts den förbrukade luften ut ur lungorna och tar med sig koldioxiden, som är kroppens viktigaste avfallsgas från cellernas ämnesomsättning.
Den samlade effekten av diffusionen i alveolerna är ett kontinuerligt gasutbyte mellan lungorna och blodet. Syre tas upp av blodet och transporteras ut till kroppens celler, medan koldioxid avlägsnas från blodet och andas ut. På detta sätt upprätthålls både kroppens syreförsörjning och dess syra–bas-balans.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online