Gurkmeja tillhör ingefärsfamiljen och är en aromatisk krydda som ofta används i den traditionella indiska och thailändska matlagningen. Utöver sina kulinariska användningsområden har gurkmeja länge haft en plats inom folkmedicinen och innehåller flera terapeutiskt intressanta ämnen. En av gurkmejans viktigaste komponenter är curcumin – en antioxidant som i studier visat sig ha antimikrobiell effekt mot ett brett spektrum av mikroorganismer, däribland flera olika virus. Enligt medicinsk forskning kan gurkmeja komma att spela en betydande roll i kampen mot infektionssjukdomar i framtiden.
Flera studier har undersökt hur gurkmeja och curcumin kan användas vid behandling av hiv/aids. En studie publicerad i tidskriften The International Journal of Antimicrobial Agents år 2008 fann att en örtkräm var effektiv för att förhindra att hiv-1-viruset tränger in i mänskliga celler. Även om krämen innehöll flera botaniska ingredienser var curcumin den första och främsta beståndsdelen. Enligt studiens författare, forskaren G.P. Talwar, hade krämen även tydliga virucida egenskaper och hämmade tillväxten av hiv.
En mindre klinisk studie publicerad i Digestive Diseases & Sciences år 2009 undersökte användningen av gurkmeja vid mag-tarmbesvär orsakade av hivinfektion. Resultaten visade att patienter som fick gurkmejaextrakt upplevde att diarrén läkte ut, att de gick upp i vikt och att deras matsmältningsbesvär minskade.
Herpes simplex-virus är ett utbrett patogen som kan ge upphov till en rad olika besvär i slemhinnorna, exempelvis munsår och genital herpes. Forskaren Sebla B. Kutluay och kollegor vid Michigan State University publicerade år 2008 resultat i den medicinska tidskriften Virology som visade att curcumin kunde hämma herpes simplex-viruset signifikant i laboratorietester genom att störa virusets replikationsprocess. Studien kan därmed stödja användningen av gurkmejaextrakt i naturliga produkter mot munsår.
En studie från 2004, publicerad i International Journal of Cancer, undersökte gurkmejans effekter på humant papillomvirus. Detta virus orsakar vårtor och genitala vårtor samt är en betydande riskfaktor för livmoderhalscancer hos kvinnor. Forskare vid Institute of Cytology & Preventive Oncology i New Delhi fann att curcuminet i gurkmejan band sig till samma receptorplatser på de mänskliga cellerna som viruset behöver för att infektera dem. Denna process hjälpte till att förhindra infektion och hämma tillväxten av humant papillomvirus, vilket ger stor potential för framtida prevention av livmoderhalscancer.
I 2009 års upplaga av den vetenskapliga tidskriften Emerging Infectious Diseases diskuterar forskaren David Fedson användningen av naturliga och etnobotaniska produkter vid behandling av influensavirus. Fedson lyfter fram gurkmeja och curcumin som möjliga kandidater för influensabehandling, eftersom de är kända för att störa replikationsprocessen hos andra virus och mikroorganismer. Enligt Kerry Bone, författare till The Clinical Guide to Blending Liquid Herbs, har gurkmeja dessutom använts som traditionellt thailändskt medel mot förkylning.
Forskningen kring gurkmejans antivirala egenskaper är lovande, men det är viktigt att komma ihåg att många av studierna utförts i laboratoriemiljö eller på små patientgrupper. Mer omfattande kliniska prövningar behövs innan gurkmeja och curcumin kan rekommenderas som behandling för virala infektioner. Gurkmejan kan dock med fördel inkluderas i kosten som en del av en hälsosam livsstil, tack vare sina antioxidativa och inflammationsdämpande egenskaper.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online