Hästkastanjeträdet finns idag i hela Europa och Nordamerika, men kommer ursprungligen från Balkanhalvön. Extrakt av hästkastanjefrö har visat sig ha gynnsamma effekter på venernas hälsa och är godkänt i Tyskland som behandling mot kronisk venös insufficiens. Användningen av detta extrakt ökar även i USA och Kanada, och det växande intresset för örten har lett till kliniska studier som stödjer användningen av hästkastanj för att förbättra dålig blodcirkulation i benen, enligt University of Texas.
Enligt University of Texas at El Paso har hästkastanj antiinflammatoriska, antiödematiska och kärlsammandragande egenskaper i kroppen. Enzymerna elastas och hyaluronidas minskar i närvaro av hästkastanj, vilket leder till minskad genomsläpplighet i kapillärerna. Dessutom förbättras den venösa spänningen och blodflödet i venerna.
I en studie utförd av Li et al år 2004 fick patienter med klåda (pruritus) aeskin, en verksam komponent i hästkastanj. Forskarna fann att 300 mg aeskin var effektivt vid behandling av klåda, enligt University of Texas. Studier kring lokal applicering av aeskin tillsammans med essentiella fosfolipider visade dessutom förbättrad hälsa hos små blodkärl och bättre näringsförsörjning till venerna. Postoperativt ödem, hemorrojder och kronisk venös insufficiens har också uppvisat förbättring efter behandling med aeskin i kliniska studier.
Hästkastanj innehåller aeskin, ett saponin. Forskare anser att aeskin är den mest aktiva beståndsdelen i hästkastanj och främst ansvarig för att förbättra venhälsan samt lindra symtom vid nedsatt cirkulation i benen. Hästkastanj innehåller även flavonoiderna rutin och quercetin samt fytosteroler, tanniner och hydroxicumariner, vilka verkar antikoagulerande, enligt University of Texas.
Studier har visat att extrakt av hästkastanjefrö minskar symtomen vid kronisk venös insufficiens. Enligt University of Maryland School of Medicine minskade extraktet smärta, benvolym, svullnad och klåda.
Enligt University of Washington rekommenderas en daglig dos av 300 mg standardiserat hästkastanjeextrakt. Standardiserade extrakt bör innehålla minst 16 procent aeskin för att ge optimal effekt.
Hästkastanjeextrakt betraktas generellt som säkert. Personer med njur- eller leversjukdom bör dock undvika intravenösa vätskor som innehåller aeskin. Observera att obehandlade råa frön är giftiga om de intas. Lätta biverkningar som yrsel, illamående, magbesvär och huvudvärk rapporterades endast sällsynt i kliniska studier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online