1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Jadeväxtens medicinska egenskaper: fakta, folkbotemedel och försiktighetsåtgärder

Jadeväxten, även känd som pengaväxt och stenlotus, är en suckulent som ursprungligen kommer från Afrika. Även om den inte är någon vanligt förekommande källa till huskurer, finns det flera folkliga botemedel som förknippas med växten.

Ursprung och anpassning

Jadeväxter är suckulenter som härstammar från torra delar av Afrika. I sin naturliga miljö, eller under liknande förhållanden, kan de bli upp till tre meter höga, med en tjock, köttig stam som bär korta grenar täckta av små, fylliga blad med ett fuktigt och saftigt inre. Precis som aloeväxter och kaktusar har jadeväxter utvecklats för att lagra den knappa mängd vatten de har tillgång till. Växtens inre fungerar som en reservoar, medan de glansiga bladen och den vaxartade ytan på stam och grenar minimerar avdunstningen.

Jadeväxten använder dessutom en speciell form av fotosyntes som kallas CAM – crassulacean acid metabolism – en vattenbesparande metod som fått sitt namn efter just denna grupp av växter, även om den också förekommer hos andra suckulenter i torra miljöer.

Egenskaper och popularitet

Jadeväxten är en oerhört populär växt, både som utomhusväxt i frostfria klimat och som krukväxt nästan överallt. De glansiga bladen, den stora variationen av former och färger samt den lätta skötseln gör den älskad av många odlare. Även krukväxter kan blomma om de får tillräckligt med värme, ljus och omsorgsfull gödsling.

Växterna lämpar sig dessutom utmärkt som bonsai och kan bli mycket längelevande. De svarar bra på beskärning och begränsade rötter, men dåligt på trådbindningstekniker – de mjuka, köttiga stammarna tenderar att skadas och bildar ärr under trycket från tunna ledningar.

Medicinska användningsområden

Jadeväxten utgör ingen huvudingrediens i örtmedicinen eller alternativmedicinen, inte heller i den konventionella vården, men inom folkmedicinen rekommenderas den mot vårtor. Vid denna behandling skärs ett blad itu och dess fuktiga fruktkött binds fast över vårtan under flera dagar. Om behandlingen lyckas faller vårtan av efter en längre tids exponering.

Växten används även som medel mot illamående. I Afrika tillämpas den mot epilepsi, diarré och fotvalkar samt för att rensa ut tarmarna. I Kina används en variant av jadeväxten med spetsiga blad, kallad stenlotus, för att lindra symtom vid diabetes.

Dessa användningsområden är dock marginella. Jadeväxten odlas framför allt för sin skönhet, sin anpassningsbarhet och sin enkla skötsel.

Varningar

Jadeväxter betraktas som ogiftiga för människor. Växten är dock endast sparsamt dokumenterad i medicinsk litteratur, och du bör därför inte använda den utan försiktighet. Extern applicering bör alltid börja med mycket små testfläckar på huden, och intern användning bör inte prövas utan lämpliga försiktighetsåtgärder och övervakning, förrän du är säker på att ingen skada uppstår.

Försök aldrig använda jadeväxten för att behandla husdjur. Den anges som giftig för hundar, och medan vissa rekommenderar den för diabetiska katter, anser andra att den är giftig även för kattdjur.

Så odlar du jadeväxten

Jadeväxten är en mycket lättskött växt. De största problemen man sannolikt kan stöta på är övervattning, frost eller hård köld samt angrepp av vitflygare. En krukväxt som sällan utsätts för direkt solljus bör vänjas gradvis, annars riskerar bladen att brännas – men när den väl vant sig vid ljuset trivs jadeväxten utmärkt även i direkt sol.

Jadeväxter kan klara sig i upp till sex månader utan vatten, men en lätt vattning en gång i månaden, kombinerat med regelbundna kontroller av att växten mår bra, brukar vara lagom. Kom ihåg att det generellt är säkrare att vattna för lite än för mycket. En växt som börjar vissna eller får tunna, rynkiga blad kan ofta snabbt hjälpas på traven med en enda vattning. Röta kan däremot förstöra hela växten, vilket endast lämnar alternativet att rädda friska sticklingar som sista utväg. Hård frost kan skada en jadeväxt, och en verklig frysgrad dödar den.

Får jadeväxten dock starkt till måttligt solljus, lagom mängd vatten, väldränerad jord, återkommande gödsling och temperaturer från cirka fem grader Celsius upp till värme som känns "alldeles för hög för människor", så klarar den sig vanligtvis utmärkt i nästan alla situationer.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online