Oljeutdraget som framställs från blommorna av Calendula officinalis, på svenska kallad ringblomma, har många läkande egenskaper. Ringblomman räknas faktiskt till de äldsta medicinska växterna i historien och har använts inom folkmedicinen i årtusenden. De verksamma ämnen som finns i ringblommeoljan har undersökts vetenskapligt, men forskarna förstår fortfarande bara delvis hur de fungerar.
Ringblommeolja utvinns ur de strålblommor som växten Calendula officinalis bär. Tack vare sin intensivt gula färg förväxlas ringblomman ofta med släktet Tagetes (sammetsblommor), men det är alltså två olika växter. Det är ringblommans kronblad som används vid tillverkningen av den värdefulla oljan.
Ringblommeolja har använts av forntida civilisationer i tusentals år. Den medicinska växten har traditionellt brukats mot en rad olika besvär, bland annat muskelkramper, mag- och tarmproblem samt – allra vanligast – för att lindra irriterad hud. Även i dag är ringblomma en av de mest populära örterna inom naturlig hudvård.
Ringblommeolja fungerar som en naturlig fuktighetsbevarare och kan användas för att vårda solskadad hud. Oljan stimulerar dessutom produktionen av kollagen i huden, vilket kan bidra till färre rynkor och ett yngre utseende. Många använder därför oljan i salvor, krämer och hudoljor för både ansikte och kropp.
Ringblomma innehåller karotenoidpigment som används som naturligt färgämne i många kosmetiska produkter. Blommans aromatiska olja ingår också som ingrediens i populära parfymer och doftoljar tack vare sin milda och behagliga doft.
Två studier som publicerades i sovjetiska vetenskapstidskriften "Vatreshni Bolesti" bekräftar att ringblommeolja kan bidra till att läka duodenalsår, det vill säga sår i tolvfingertarmen. Forskarna rapporterar att en blandning av ringblomma och komfreyrot var effektiv för att lindra tillståndet gastroduodenit, en inflammation i magsäck och tolvfingertarm.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online