Växtbaserade preparat har använts i århundraden för att förebygga eller avbryta graviditet. Trots detta finns det mycket liten forskning om dessa metoders effektivitet, långsiktiga biverkningar och säkerhet. Därför bör de inte användas som enda preventivmetod, men de kan utgöra ett alternativ för kvinnor som är missnöjda med sin nuvarande preventivmetod och som kan acceptera en viss risk för oönskad graviditet.
Växtbaserade preparat påverkar fertiliteten på olika sätt. Vissa blockerar hormonproduktionen, andra verkar på livmodern, och vissa anses bilda ett skyddande lager runt ägget som hindrar befruktning. Andra har visats påverka spermieproduktionen eller spermiernas rörlighet.
Vissa örter, som tycks störa implantationen – det vill säga när det befruktade ägget fäster i livmoderslemhinnan – kan tas vid behov efter samlag. Andra har en kumulativ effekt på kroppen och behöver tas dagligen under längre tid för att ge effekt.
Vild jamsrot (Dioscorea villosa) är en klättrande flerårig växt som växer i Nordamerika och som traditionellt använts inom folkmedicinen som preventivmedel. Barnmorskan och örtkunniga Willa Shaffer fick kännedom om växten på 1980-talet och började experimentera med dosering. I hennes skrift Wild Yam: Birth Control Without Fear rekommenderas tre kapslar två gånger dagligen, men exakta doser anges inte.
Den aktiva beståndsdelen i vild jamsrot, diosgenin, antas kunna omvandlas i kroppen till progesteron. Detta skulle kunna förebygga befruktning på två sätt: genom att hämma ägglossningen och genom att förtjocka sleimen i livmoderhalsen, vilket minskar spermiernas rörlighet.
Neem är ett träd som härstammar från Indien, där det har använts som preventivmedel redan sedan första århundradet f.Kr. Neemolja kan användas utvärtes som spermiedödande medel eller intas internt av både män och kvinnor. På Madagaskar tuggar kvinnor neemblad dagligen för att undvika graviditet.
De flesta kliniska studier av neems preventiva effekt har genomförts i Indien. Där visade det sig att män som intog tabletter av neemblad under en månad utvecklade en reversibel manlig infertilitet, det vill säga att fertiliteten återkom efter avslutad behandling.
Silfium, en numera utdöd växt inom släktet Ferula, användes som växtbaserat preventivmedel i antikens Grekland och Egypten. När silfium blev allt svårare att få tag på började kvinnor istället använda en annan art inom samma släkte, asafoetida, som preventivmedel.
I laboratorieförsök har asafoetida och andra arter inom Ferula-släktet visats kunna hämma implantationen av befruktade ägg hos råttor. Motsvarande effekt hos människor är dock inte vetenskapligt fastställd.
Frön från vildmorot (Daucus carota), i engelskspråkiga länder kallad Queen Anne's Lace, har använts som oralt preventivmedel sedan Hippokrates tid. Han rekommenderade fröna både för att förebygga och för att avbryta graviditet.
Forskning har visat att fröna kan störa implantationsprocessen om de tas direkt efter samlag, vilket gör vildmorot till en av de mest dokumenterade växtbaserade metoderna för akut prevention.
Trots deras långa historiska användning saknar växtbaserade preventivmedel den vetenskapliga dokumentation som krävs för att betraktas som tillförlitlig prevention. Effekten varierar mellan individer, doseringen är ofta oklar, och risken för oönskad graviditet är betydande. Den som överväger dessa metoder bör alltid rådfråga en läkare eller barnmorska och helst kombinera dem med en mer säker preventivmetod.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online