Arnikakräm är en kräm för utvärtes bruk som framställs av extrakt från arnikaväxten. Preparatet har använts sedan början av 1500-talet. Europeerna utnyttjade då arnika mot magbesvär och hudutslag, men det var Nordamerikas ursprungsbefolkning som först började använda växten för att lindra muskelvärk. Idag appliceras arnikakräm vanligtvis vid stukningar, blåmärken och överbelastningsskador.
De verksamma ämnena i krämen främjar läkningen av skadade vävnader, minskar svullnad och inflammation samt dämpar smärta. Arnikakräm används också ofta för att lindra ledvärk i samband med artros och för att mjuka upp trötta, ömma och överansträngda muskler.
Arnika kommer från växten Arnica montana, en nära släkting till solrosen som producerar liknande stora, gula blommor. På svenska kallas växten ofta slåttergubbe. Den blir vanligtvis cirka 60 centimeter hög och växer på tjocka, luddiga stjälkar. Det är de stora gula blommorna som innehåller de läkande ämnena. Blommorna torkas oftast innan preparaten tillverkas, men de kan även användas färska. Historiskt har växten också burit namn som bergstobak och leopardbalsam.
De viktigaste fördelarna med arnikakräm – de antiinflammatoriska och smärtlindrande egenskaperna – kommer från ett ämne i blommorna som kallas sesquiterpenlaktoner. Det verkar i kroppen på ett sätt som liknar aspirin.
Arnika är dessutom rik på antioxidanter och innehåller höga halter flavonoider, bland annat inulin, tanniner och karotenoider. Andra verksamma komponenter är tymol, en eterisk olja som används i arnikatinkturer, samt tanninerna isoquercitrin, quercetin och astragalin. Dessa föreningar har kraftfulla antiinflammatoriska egenskaper och utgör ett effektivt skydd mot fria radikaler i kroppen. Många forskare tror dessutom att föreningarna kan bidra till att förebygga vissa cancerformer.
Arnika anses generellt vara säker för regelbundet utvärtes bruk. Vid långvarig användning kan dock reaktioner uppstå. Hudirritationer som rodnad, klåda eller blåsor är ett tydligt tecken på att det är dags att sluta använda krämen.
Hos vissa personer kan arnika förvärra eksem. Utbrotten kan då uppstå både där krämen applicerats och på andra ställen på kroppen. De som är allergiska mot arnika eller andra växter i korgblommiga familjen, exempelvis solrosor och kamomill, löper störst risk för biverkningar.
Kom ihåg att arnikakräm aldrig får användas på öppna sår eller skadad hud, och att den aldrig får tas internt. Koncentrationen av verksamma ämnen i krämen är giftig om den sväljs.
Arnikakräm används främst vid muskelproblem. Stukningar, sträckningar och blåmärken svarar särskilt bra på behandling. Krämen har också använts med lovande resultat mot artrossmärta samt ledvärk som inte beror på artros.
Den minskar dessutom svullnad, blåmärken och ömhet i området kring benbrott och frakturer. Kronisk rygg- eller nacksmärta lindras ofta av arnikakräm, liksom värk i nacke och axlar samt spänningshuvudvärk.
Arnikakräm består vanligen av 25 procent arnikatinktur, som i sin tur innehåller 15 procent arnikaolja. Oljan framställs oftast genom att en blomkorg kombineras med fem delar olja och får dra tills ämnena gått över i oljan.
Arnika anses allmänt vara säker att använda en till tre gånger per dag i upp till sju till tio dagar. Behöver du använda krämen oftare eller under längre tid bör du kontakta läkare – dels för att utesluta en allvarligare skada som kräver medicinsk vård, dels för att kunna övervaka eventuella biverkningar.
OBS! Denna artikel är endast avsedd som allmän information och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning. Rådfråga alltid läkare eller annan legitimerad vårdpersonal vid hälsoproblem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online