Vitiligo är en hudsjukdom som orsakar vita fläckar där hudens pigmentceller (melanocyter) har förlorat sin funktion eller förstörts. Det finns idag flera olika behandlingsalternativ – från receptbelagda krämer till ljusbehandling och kirurgi. Vilken behandling som passar bäst varierar beroende på hur utbredd vitiligon är, var på kroppen den sitter och hur länge du haft besvären. Här går vi igenom de vanligaste och mest använda behandlingarna.
Takrolimus är en så kallad topikal kalcineurinhämmare (TCI) som dämpar aktiviteten i T-celler – immunceller som spelar en central roll i uppkomsten av vitiligo. Krämen appliceras två gånger dagligen och det kan ta flera månader innan synliga resultat uppstår. Takrolimus tolereras generellt sett bra, men kan ge lokal hudirritation och en brännande känsla där krämen appliceras.
Pimekrolimus är ytterligare en topikal kalcineurinhämmare som liknar takrolimus i sin verkan. Även denna kräm används två gånger dagligen, och det brukar dröja flera månader innan en märkbar förbättring ses. Biverkningarna är desamma som för takrolimus – framför allt tillfällig hudirritation och värme- eller brännkänsla i huden.
Kortikosteroider är inflammationsdämpande läkemedel som ofta används vid vitiligo, särskilt i tidiga skeden av sjukdomen. De finns i flera former, bland annat krämer, salvor, geler och lotioner. Behandlingen utförs vanligtvis två gånger dagligen, men det kan ta flera veckor eller månader innan resultatet syns. Vanliga kortikosteroider som används mot vitiligo är clobetasol, fluocinolon och hydrokortison. Långvarig användning bör ske under läkares övervakning, eftersom huden kan tunnas ut.
Kalcipotriol är en syntetisk form av D3-vitamin som hjälper till att reglera hudcellers tillväxt och differentiering. Krämen appliceras två gånger dagligen, oftast i kombination med kortikosteroid för bättre effekt, och det kan ta flera månader innan förbättring noteras. Vanliga biverkningar är hudirritation, torrhet och klåda.
PUVA-terapi innebär att man tar läkemedlet metoxsalen (Oxsoralen) och därefter utsätter den drabbade huden för ultraviolett A-ljus (UVA). Kombinationen stimulerar omrepigmentering av huden. Behandlingen ges normalt två till tre gånger per vecka under flera månader. Möjliga biverkningar är illamående, kräkningar, solbränna samt en ökad risk för hudcancer vid långvarig behandling.
Excimerlaser använder en fokuserad stråle av ultraviolett B-ljus (UVB) för att behandla vitiligo. Tekniken gör det möjligt att rikta in behandlingen mot specifika områden med pigmentförlust samtidigt som frisk hud skyddas. Behandlingen ges vanligtvis två till tre gånger per vecka under flera månader. Tillfälliga biverkningar kan vara rodnad, svullnad och blåsbildning i huden.
När krämbehandlingar och ljusbehandling inte gett tillräcklig effekt kan kirurgiska alternativ övervägas. De två vanligaste metoderna är:
Kirurgisk behandling är mest aktuell för stabil vitiligo, det vill säga när sjukdomen inte har spridit sig under minst ett år, och då andra behandlingar misslyckats eller inte lämpar sig för patienten.
Det finns ingen universellt "bästa" kräm mot vitiligo – rätt val beror på sjukdomens utbredning, placering och ditt allmäntillstånd. Milda kortikosteroider och takrolimus används ofta först, särskilt hos barn och vid känsliga hudområden som ansikte och hals. Kontakta alltid hudläkare för att få en individuell behandlingsplan, eftersom tidig behandling ofta ger bättre chans till återpigmentering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online