Streptomycin: Användning, biverkningar och historisk betydelse

Streptomycin är en aminoglykosidantibiotik som används för att behandla allvarliga bakteriella infektioner, inklusive:

• Tuberkulos (TB)
• Pest
• Tularemi
• Brucellos
• Endokardit (ofta i kombination med andra antibiotika)

Den ges via intramuskulär eller intravenös injektion. Streptomycin används också profylaktiskt före, under eller efter operation för att förebygga infektioner.

Biverkningar

Vanliga biverkningar inkluderar njurtoxicitet, hörselskada (ototoxicitet) och yrsel. Allvarliga effekter kan innefatta allvarlig muskelsvaghet och nervskada. Risk ökar med högre doser och långvarig terapi. Kontraindicerat vid myasthenia gravis eller andra neuromuskulära störningar.

Historisk anmärkning

Upptäcktes 1944 av Selman A. Waksman och Albert Schatz vid Rutgers Universitet, streptomycin var den första antibiotikan effektiv mot Mycobacterium tuberculosis. Den står fortfarande på WHOs lista över essentiella läkemedel.