Frågan om urinrörets sfinktermuskler styrs viljemässigt eller omedvetet förvirrar många – och svaret ligger i att kroppen faktiskt har två olika sfinkter med två helt olika styrsystem.
Vid övergången från urinblåsan till urinröret finns två muskelringar som tillsammans reglerar urinflödet:
Den inre urinrörsfinktern består av glatt muskulatur och styrs av det autonoma nervsystemet. Den arbetar helt automatiskt, utan att vi behöver tänka på det, och håller urinröret stängt mellan miktionstillfällena.
Den yttre urinrörsfinktern består däremot av tvärstrimmig skelettmuskulatur och innerveras av pudendusnerven, som ingår i det somatiska nervsystemet. Detta gör att den går att styra medvetet – du kan aktivt spänna muskeln för att hålla dig eller slappna av när du väljer att kissa. Det är samma princip som gör att du kan träffa toaletten i tid även när blåsan pressar på.
När blåsan fylls signalerar nervsystemet behovet att tömma den. Vid ett lämpligt tillfälle slappnar blåsans muskelvägg av medan båda sfinkterna öppnas – den inre automatiskt via reflexer, den yttre genom ditt medvetna beslut. Denna kombination av automatik och viljekontroll är precis vad som ger oss förmågan att ”hålla oss”.
Skador på ryggmärgen, pudendusnerven eller bäckenbottenmuskulaturen kan försämra den viljestyrda kontrollen och leda till inkontinens. Därför är träning av bäckenbotten, exempelvis så kallade Kegel-övningar, en vanlig och effektiv metod för att stärka den yttre sfinkterns funktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online