Varför urin klassificeras som biofara
Urin är normalt steril i blåsan men blir kontaminerad vid avföring och kan bära patogener.
Infektionsrisker
- Bakterier: E. coli, Enterococcus, Proteus, Klebsiella (UTI-patogener).
- Virus: CMV, EBV, BK-virus, adenovirus (hos immunförsvagade).
- Parasiter: Schistosoma haematobium (endemiskt område).
- Överföring: Slemhinnesplash, stickskada, fomiter, aerosolbildning (högtrycksirrigering).
Kemiska faror
- Ammoniak: Irriterande för ögon, hud, luftvägar.
- Urea, kreatinin, urinsyra: Generellt låg toxicitet men indikerar koncentration.
- Läkemedelsmetaboliter: Cytostatika, hormoner, antibiotika – yrkesmässig exponeringsrisk.
Kliniska scenarion
- UTI: Urin är infektiös.
- Kateterassocierade infektioner: Biofilm på katetrar.
- Labprocessering: Centrifugationsaerosoler.
- Utsläpp i vård: Standardprevention gäller.
Säker hantering (Standardprevention)
- PSA: Handskar, kittel, ögon/ansiktsskydd vid splash-risk.
- Handhygien: Före/efter kontakt.
- Stängda insamlingssystem; undvik öppet häldning.
- Avfallshantering: Avloppsrening (flesta inställningar) eller biofara-container vid grovt blod/infektiöst avfall.
- Dekontaminera ytor: EPA-registrerat desinfektionsmedel.
- Efter exponering: Tvätta område; rapportera stickskada/splash enligt protokoll.
Urin från friska individer utgör låg risk; från infektionerade eller katetriserade patienter är risken signifikant. Behandla all urin som potentiellt infektiös.
