Reflexologins rötter sträcker sig till antiken, men dess moderna form uppstod tidigt 1900-tal.
Antika föregångare
- Egypten (ca 2330 f.Kr.): Ankhmahors grav (Saqqara) avbildar fot- och handarbete — tolkas av vissa som reflexologi, men sannolikt terapeutisk massage.
- Kina (ca 1000 f.Kr.): Huangdi Neijing beskriver tryckpunkter på fötter/händer kopplade till organ via meridianer — grund för acupressure, inte reflexologi per se.
- Indien: Ayurvedisk padabhyanga (fotmassage) för systemisk balans.
- Urfolksamerikanska kulturer: Fottryckpraktiker dokumenterade i olika kulturer.
Modern utveckling
- 1890-tal: Sir Henry Head (Storbritannien) kartlägger kutanära zoner för spinalnervreferral (Heads zoner) — neurofysiologisk bas.
- 1913: Dr. William Fitzgerald (USA) introducerar "Zonterapi" — 10 longitudinella kroppszoner; tryck på fingrar/tår anesteriserar motsvarande områden.
- 1930-tal: Eunice Ingham (fysioterapeut) förfinar Fitzgeralds zoner till detaljerade fotkartor, korrelerar specifika reflexpunkter till organ/körtlar. Publicerar Stories the Feet Can Tell (1938). Anses vara "modern reflexologins mor."
- 1960–70-tal: Spridning till Europa via Doreen Bayly (UK) och Hanne Marquardt (Tyskland).
Nuvarande status
- Praktiseras globalt som komplementärterapi.
- Föreslagna mekanismer: gate control, endogena opioid, autonom modulering, placebo.
- Evidens: Begränsad RCT-data; stöd för avkoppling, smärtlindring, sömnförbättring i palliativ/cancervård. Ingen evidens för diagnostiska eller kurativa påståenden.
- Reglering: Frivillig certifiering (ARCB, RAC i USA; AoR i UK). Inte licensierat hälsoyrke i de flesta jurisdiktioner.
Reflexologi kan erbjuda symptomatisk lindring och avkoppling, men bör inte ersätta medicinsk diagnostik eller behandling.
