Rabies är ett mycket smittsamt virus som sprids från djur till människor, oftast via saliv från ett infekterat djur. Den vanligaste smittvägen är ett bett, men även andra former av direktkontakt med det smittade djurets saliv kan leda till överföring.
Det är svårt att tala om "långsiktiga effekter" när det gäller rabies, eftersom döden nästan alltid inträffar inom 7 till 10 dagar efter att symtomen brutit ut hos en människa. Centers for Disease Control and Prevention (CDC) har endast dokumenterat sex fall i historien där patienter uppvisat kliniska tecken på rabies och ändå överlevt.
Döden vid rabies orsakas vanligtvis av encefalit – en inflammation i hjärnan – eller myelit, som är en inflammation i ryggmärgen.
Många patienter med rabiesinfektion utvecklar hydrofobi, det vill säga en stark rädsla för vatten eller att svälja, samt aerofobi – rädsla för luftströmmar eller frisk luft.
Eftersom rabies orsakar svullnad och inflammation i hjärnan drabbas patienten ofta av hallucinationer och kraftig agitation. Sluddrigt tal och desorientering kan också förekomma under sjukdomsförloppet.
Många patienter upplever dessutom parestesi, ett stickande eller domnande känslod i armar och hårbotten, vilket ofta är ett tidigt varningstecken på att nervsystemet angripits.
Eftersom sjukdomen nästan alltid är dödlig när symtomen väl har brutit ut är snabb vård livsviktig. Ett bett eller repor från ett potentiellt smittat djur ska omedelbart tvättas noggrant med tvål och vatten, följt av kontakt med vården för postexpositionsprofylax, det vill säga akut vaccinering. Ju tidigare behandlingen påbörjas, desto större är chansen att undvika den dödliga sjukdomsförloppet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online