Fästingar är parasitiska spindeldjur som livnär sig på blod från värddjur. De förekommer världen över i de flesta klimat och kan sprida allvarliga sjukdomar som borrelia (Lyme disease) och Rocky Mountain fläckfe. Det finns hundratals olika arter, men bara ett fåtal utgör ett reellt hot mot människor och husdjur. Här går vi igenom de vanligaste typerna och hur du skiljer dem åt.
Hjortfästingen är liten – ungefär lika stor som ett sesamfrö. När den fyllts med blod kan den dock svälla upp till cirka 6 mm i diameter. Hanen är helt svart, medan honan känns igen på sin röda bakkropp. Dess favoritvärdar är hjortar och rådjur, men den fäster sig även på nötkreatur, hästar och hundar. Människor angrips oftast av misstag. Hjortfästingen är en av de viktigaste bärarna av borrelia, en sjukdom som orsakar influensaliknande symtom och ledvärk.
Den bruna hundfästingen är svår att skilja från hjortfästingen med blotta ögat, men utgör ett betydligt mindre hälsohot. Hanen och honan är nästan identiska – rödbruna och cirka 3 mm långa. Efter blodintag kan honan svälla upp till hela 12 mm. Till skillnad från många andra fästingar fäster sig denna art sällan på människor; hundar är dess främsta mål. Den bruna hundfästingen sprider inga kända sjukdomar, men kan orsaka hudirritation och obehag hos hundar.
Till skillnad från den bruna hundfästingen utgör den amerikanska hundfästingen ett allvarligt hälsohot. Den är en av de främsta bärarna av Rocky Mountain fläckfe, en sjukdom som kan vara dödlig om den inte behandlas i tid. Fästingen är rödbrun och cirka 6 mm lång, men kan svälla till 12 mm efter blodintag. Dess främsta värdar är möss, fåglar, tvättbjörnar, hundar och människor.
Lone Star-fästingen är en liten art – vuxna exemplar är cirka 3 mm långa – som fäster sig på stora däggdjur, bland annat hjortar och hästar. Fästingen är brun, men honan har en karakteristisk vit fläck på ryggen, därav namnet. Den är känd för att vara aggressiv och liknar till utseendet den amerikanska hundfästingen. Lone Star-fästingen kan sprida Rocky Mountain fläckfe samt tularemi och ehrlichios, men tros inte överföra borrelia.
Oavsett fästingart är det klokt att vidta förebyggande åtgärder. Använd insektsmedel som innehåller DEET eller permetrin när du vistas i skog och högt gräs, klä dig i långärmade plagg och undersök kroppen – både din egen och dina husdjurs – noggrant efter utomhusvistelse. Uppptäcker du en fästing ska den tas bort så snart som möjligt med pincett eller särskild fästingborttagare. Kontakta läkare om du får utslag, feber eller ledvärk efter ett fästingbett.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online