Fästingbett är vanliga hos både människor och husdjur, särskilt för dem som bor eller vistas ofta nära skogar och högt gräs. De små blodsugande parasiterna fäster sig i huden, gräver sig fast och suger blod – och kan samtidigt sprida bakterier eller gifter som orsakar sjukdom.
Fästingar i nymfstadiet är särskilt farliga eftersom de står för cirka 90 procent av alla fästingburna infektioner. De är små, svåra att upptäcka och sprider lättare smitta än fullvuxna fästingar. Infektioner är dock ovanliga, och de flesta bett från nymffästingar är helt ofarliga. Det viktigaste är att ta bort fästingen snabbt och korrekt för att minimera risken för smitta.
Använd en fin pincett och greppa fästingen vid huvudet, så nära huden som möjligt. Undvik att klämma ihop fästingens kropp, eftersom det kan pressa smitta in i bettet.
Dra stadigt och jämnt rakt utåt utan att vrida eller veva. Om du vrider fästingen riskerar du att munverk och huvudet blir kvar i huden, vilket ökar infektionsrisken.
Lägg den döda eller döende fästingen i en burk med tättslutande lock. Spara den! Om den som blivit biten börjar må dålig inom några veckor kan en läkare vilja analysera fästingen för att identifiera eventuell smitta.
Tvätta bettstället med tvål och vatten och glöm inte att tvätta dina egna händer. Torka sedan av området med sprit för att desinficera såret ordentligt.
Observera bettstället under de kommande veckorna. Fästingar kan överföra sjukdomar som borrelia (Lymes sjukdom), som oftast sprids via fästingar i nymfstadiet. Ett klassiskt tecken är en rodnad eller ringformig hudutslag som uppträder vid bettet inom några dagar till veckor. Obehandlad borrelia kan även ge influensaliknande symtom, ledvärk och neurologiska besvär.
I Sverige bör du också vara uppmärksam på TBE (tick-borne encephalitis), en virussjukdom som kan överföras via fästingbett. Kontakta vårdcentralen om du får feber, huvudvärk eller känner dig sjuk efter ett bett – och sök omgående vård vid kraftiga symtom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online