Trots vad många tror finns skallerormar i nästan alla delstater i USA, i södra Kanada samt i flera sydamerikanska länder. Även om bett från skallerormar är relativt vanliga dör bara cirka 12 procent av de drabbade. Om du råkar stöta på en av dessa obehagliga varelser är den bästa åtgärden att stå helt stilla, eftersom skallerormar inte är naturligt aggressiva.
Det finns sexton arter av skallerorm i USA och omkring tjugofem i Mexiko och övriga sydamerikanska länder. Mönster och färger varierar beroende på art, så det lönar sig att lära känna de arter som förekommer i ditt område.
Det beryktade skallrandet är ofta det första tecknet på att en skallerorm finns i närheten. Detta är dock inte en helt säker identifieringsmetod, eftersom skallringarna är spröda och kan gå av. Leta därför alltid efter fler kännetecken.
Undersök ormens ansikte efter den karakteristiska gropen mellan ögonen och näsborrarna, som är typisk för gropormar. Skallerormen tillhör denna familj, och groparna gör att ormen kan uppfatta varmblodiga djur – till och med bedöma deras storlek.
Skallerormar har kattliknande, vertikala pupiller, vilket är vanligt hos de flesta giftormar, till skillnad från de runda pupiller som de flesta icke-giftiga ormar har. Skallerormar saknar dessutom ögonlock och kan inte blunda, så det går inte att avgöra om ormen sover eller är vaken.
Identifiera huvudets form, som är tydligt bredare än halsen. Skallerormens trekantiga huvud underlättar när käken ska tas ur led i samband med att bytet sväljs.
Observera ormens längd och kroppsbyggnad. Skallerormar är normalt mellan 60 och 90 centimeter långa och har en tung, kraftig kropp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online