Säckkarcinomtumörer är solida eller delvis cystiska tumörer som kan drabba både människor och djur. De är oftast elakartade (maligna) och uppträder framför allt i urogenitalområdet. Säckkarcinom klassificeras som en aggressiv form av groddcellscancer och omfattar flera olika undergrupper med skilda utgångspunkter, prognoser och behandlingsmetoder.
Gulsäckstumörer är den näst vanligaste typen av elakartade äggstockstumörer med groddcellsursprung. De drabbar främst barn, tonåringar och unga vuxna – de allra flesta fall uppstår hos personer under 30 års ålder. Tumörerna bildas oftast på en sida (unilateralt) och kan vara antingen rena groddcellstumörer eller ingå i blandade groddcellstumörer.
Gulsäckstumörer metastaserar lätt och svarar generellt dåligt på strålbehandling, men väl på intensiv kemoterapi. Namnet kommer av att tumörvävnaden liknar gulsäcken hos ett mänskligt embryo.
Hos pojkar är gulsäckstumören den vanligaste formen av testikelcancer. Tumörerna kan även drabba vuxna män och kräver ofta en aggressiv behandlingsinsats, eftersom de tenderar att spridas snabbt till andra delar av kroppen. Hos både barn och vuxna svarar tumörerna väl på kemoterapi, medan strålbehandling har liten effekt. Prognosen är i regel god, så länge behandling inte skjuts upp så länge att cancern hinner metastasera.
Endolymfatiska säcktumörer är starkt lokalt aggressiva adenokarcinom som utgår från tinningbenet (os temporale) vid örat. De växer långsamt och betraktas histologiskt ofta som godartade, men deras beteende är desto mer destruktivt: tumörerna bryter ner tinningbenet i betydande utsträckning och upptäcks därför ofta först i ett senare skede.
Typiska symtom är hörselnedsättning, ansiktssvaghet, nedsatt känsel i tinning- eller överkäksområdet, yrsel samt ringningar i öronen (tinnitus). Standardbehandlingen består av kirurgisk borttagning, ofta följd av strålbehandling.
Endodermal sinustumör är den vanligaste formen av testikelcancer hos barn under tre års ålder. Tumören är alltid malign, men prognosen är relativt god eftersom den svarar bra på kemoterapi. Dödsfall i sjukdomen är extremt ovanligt hos barn och även sällsynt hos vuxna. Namnet syftar på att tumören morfologiskt liknar den extraembryonala struktur som kallas endodermal sinus.
Analsäckskarcinom är skivepitelcancrar som framför allt drabbar analsäckarna hos katter och hundar, men som även förekommer hos andra rovdjur och vissa gnagare. Diagnosen ställs genom biopsi från den förstorade massan vid analkörtlarna; mikroskopiskt syns långa, sammanflätade strängar av epitelceller.
Behandlingen består vanligen av kirurgisk borttagning av den cancerösa massan samt omgivande vävnad. Analsäckskarcinom återkommer dock ofta i samma område där de ursprungligen uppstod. Tumörerna är högt aggressiva och svarar dåligt på behandling, vilket ger en ogynnsam prognos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online