Livmodercancer är den fjärde vanligaste cancerformen bland kvinnor i USA och förekommer i tre huvudtyper: endometriecancer, som uppstår i livmoderns slemhinna; uterussarkom, som drabbar livmoderns muskelvägg och stödvävnad; samt livmoderhalscancer, som utgår från livmoderhalsen i nedre delen av livmodern. Hur sjukdomen upptäcks varierar beroende på vilken typ det rör sig om.
Endometriecancer är den vanligaste formen av livmodercancer. I sina tidiga skeden fångas den sällan upp av rutinmässig cancerscreening, vilket gör att upptäckten till stor del bygger på din egen uppmärksamhet. Det tydligaste varningstecknet är onormal vaginal blödning. Om du ännu inte gått i klimakteriet och får blödningar mellan mens, eller om du får blödningar efter menopaus, ska du kontakta din läkare så snart som möjligt. Du kan också få flytningar utan blod – detta bör du även rapportera till läkaren.
Vid en mer avancerad, ännu inte diagnosticerad endometriecancer kan symtomen dessutom innefatta smärta i bäckenet, viktnedgång eller en påtaglig knöl i underlivet.
Uterussarkom är lika svårt att hitta via screening, och tidig upptäckt bygger även här på din egen vaksamhet. Var uppmärksam på samma symtom som vid möjlig endometriecancer: onormal vaginal blödning, blodfria flytningar, smärta i bäckenet eller en kännbar knöl. Det är din läkare som avgör vilken typ av cancer, eller vilket annat medicinskt tillstånd, som orsakar dina besvär.
Livmoderhalscancer är den form av livmodercancer som är lättast att upptäcka. Ditt främsta skydd är regelbunden screening med cellprov. Ett cellprov kan identifiera förändringar i livmoderhalsen som är förstadier till cancer, så kallad dysplasi. Uppdagas tillståndet i detta skede är det i princip alltid botbart.
The American Cancer Society rekommenderar att ett första cellprov tas senast tre år efter att vaginalt samlag påbörjats, eller senast vid 21 års ålder för den som inte är sexuellt aktiv. Därefter bör prov tas årligen, eller vartannat år om modern vätskebaserad metod används. Är du mellan 30 och 70 år och haft normala resultat vid tre prov i rad kan intervallen förlängas till vart tredje år. Har du fyllt 70 år och inte haft några onormala resultat under tio års tid kan du välja att sluta testa.
Kom ihåg att vissa faktorer kräver fortsatt årlig provtagning oavsett ålder eller tidigare resultat. Det gäller exempelvis HIV-infektion, exponering för läkemedlet dietylstilbestrol (DES), tidigare livmoderhalscancer samt nedsatt immunförsvar till följd av kemoterapi, organtransplantation eller långvarig kortisonbehandling.
För dig som bor i Sverige: här ingår cellprovstagning i det nationella screeningprogrammet mot livmoderhalscancer, där kvinnor mellan 23 och 50 år kallas vart tredje år och kvinnor mellan 50 och 64 år vart sjunde år. Programmet håller på att ställas om till HPV-baserad screening, eftersom humant papillomvirus ligger bakom de allra flesta fallen av livmoderhalscancer. Vaccin mot HPV erbjuds numera också unga för att förebygga sjukdomen.
Har du inte fått tillräcklig screening kan du utveckla symtom på aktiv livmoderhalscancer. I tidiga stadier kan dessa innefatta onormal vaginal blödning eller flytningar, samt mens som är längre eller kraftigare än vanligt. Sprider sig cancern kan symtomen omfatta smärta i bäcken, rygg eller ben, trötthet, viktnedgång, benbrott eller läckage av urin och avföring från slidan. Kontakta alltid din läkare för en korrekt diagnos – ju tidigare sjukdomen upptäcks, desto bättre är behandlingsmöjligheterna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online