Runt nerverna i människokroppen finns ett lager vävnad som kallas nervskida. Inuti denna vävnad finns celler som kallas Schwannsks celler. Dessa celler kan utvecklas till en godartad tumör som kallas schwannom, varav den vanligaste är acousticusneurinom (vestibularisschwannom). I sällsynta fall kan dessa tumörer vara elakartade, och de kan uppstå var som helst i kroppen. De vanligaste områdena är ischiasnerven, plexus brachialis (armens övre del) och plexus sacralis (nedre delen av ryggen).
Förutom acousticusneurinomet (vestibularisschwannom), som växer på den åttonde hjärnnerven, finns flera andra typer av schwannom. Bland dessa finns perineala schwannom, som påverkar nerverna mellan benen; maligna perifera nervskidetumörer (neurofibrosarkom), som är en form av mjukdelssarkom; samt schwannomatos, en extremt ovanlig form av neurofibromatos (en genetisk sjukdom som påverkar nervcellerna).
Schwannomatos kan utvecklas på nerver i huvudet, ryggen och extremiteterna, och det främsta symtomet är smärta kopplad till den drabbade nerven. Till skillnad från vid neurofibromatos, där hörselnedsättning eller dövhet kan förekomma som symtom, sker detta inte vid schwannomatos. Symtomen vid andra former av schwannom beror på tumörens placering och svårighetsgrad.
Eftersom de flesta schwannom är godartade rekommenderas en enkel, minimalt invasiv operation för att avlägsna tumören. En fullständig borttagning ger liten eller ingen risk för återfall.
Vid den vanligaste formen av schwannom, acousticusneurinom, avgörs behandlingen av tumörens storlek och placering samt hur mycket hörseln har påverkats.
I de sällsynta fall då ett schwannom blir elakartat kan kemoterapi och strålbehandling användas. Kemoterapi innebär att cytostatika ges direkt i blodet via en ven. Strålbehandling innebär att högenergetiska strålar riktas mot tumören i högt koncentrerade doser. Båda metoderna kan ge biverkningar som illamående, huvudvärk, kräkningar och en allmän känsla av olust och trötthet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online