Strupcancer är en cancersjukdom som drabbar stämbanden, struphuvudet (larynx), nässvalget (nasofarynx), munhalsen (orofarynx) och andra delar av svalget. I USA diagnostiseras varje år 30 000 till 35 000 personer med strupcancer, och cirka 8 000 människor dör av sjukdomen årligen. Enligt American Lung Association är förekomsten av strupcancer betydligt högre bland män än bland kvinnor – nästan 90 procent. Män löper också dubbelt så stor risk att dö i sjukdomen. Strupcancer går att bota om den upptäcks tidigt, vilket är särskilt tråkigt eftersom sjukdomen till stor del går att förebygga och kan upptäckas genom en enkel munundersökning.
Tobaksanvändning är den viktigaste riskfaktorn för strupcancer. Det gäller alla former av tobak: cigaretter, pipa, cigarrer och tuggtobak.
Alkoholkonsumtion ökar också risken att utveckla sjukdomen.
Personer som både röker och dricker mycket löper extremt hög risk att drabbas.
Strupcancer utvecklas oftast hos vuxna i åldern 50 år och uppåt.
Kön är en annan viktig riskfaktor – män har tio gånger högre sannolikhet att insjukna än kvinnor.
Andra riskfaktorer är dålig munhygien, exponering för asbest samt en kost som saknar grönsaker och frukt.
Tobak innehåller många cancerframkallande ämnen (karciogener) som angriper cellerna i svalget. Med tiden leder detta till genetiska mutationer i vissa celler, som börjar växa okontrollerat. De muterade cellerna överlever längre än sin normala livscykel och bildar så småningom tumörer i svalget.
Nasofarynxcancer uppstår i nässvalget, som ligger bakom näsan.
Struphuvudscancer (larynxcancer) är cancer i struphuvudet.
Orofarynxcancer uppstår i munhalsen, som ligger bakom munhålan.
Hypofarynxcancer är cancer i hypofarynx, som ligger ovanför matstrupen och luftstrupen.
Glottiscancer är cancer i stämbanden, medan subglottiscancer börjar under stämbanden – därav namnet.
De första symtomen på strupcancer förväxlas ofta med mindre farliga sjukdomar. Patienter kan ha halsont, förändrad röst, en knöl på halsens utsida, halsvärk, sväljningssvårigheter eller öronvärk. Skillnaden är att symtomen vid strupcancer är kroniska och långvariga.
Andra symtom är blödningar från munnen och oförklarlig viktminskning.
Strupcancer kan diagnostiseras med laryngoskopi – en endoskopisk undersökning där en kamera på instrumentets spets gör det möjligt att granska svalget.
Om en tumör eller onormala områden upptäcks under undersökningen tas ett vävnadsprov, som skickas till patologer för att avgöra om det innehåller cancerceller.
Bildundersökningar som magnetresonanstomografi (MRT) eller röntgen rekommenderas för att bedöma hur långt tumören har spridit sig.
Strupcancer är behandlingsbar i tidiga stadier. 80 procent av patienterna med små tumörer överlever fem år efter diagnosen.
Patienter med avancerad strupcancer har en betydligt lägre överlevnadsgrad – endast 30 procent överlever fem år.
Hälften av alla strupcancrar upptäcks i avancerat skede. Trots ökad information har andelen sena diagnoser inte minskat på fyra decennier.
Vid tidigt upptäckt cancer är strålbehandling den mest effektiva behandlingsformen.
Vid avancerad cancer kombineras strålbehandling ofta med kirurgi eller cellgiftsbehandling (kemoterapi).
Risken för återfall är hög: nästan 10 till 15 procent av patienterna utvecklar nya primärtumörer inom 20 år efter avslutad behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online