Neuroblastom är en cancerform som uppstår tidigt under fosterutvecklingen i nerverna som tillhör det sympatiska nervsystemet. Det är den näst vanligaste cancerformen hos barn och diagnostiseras oftast före två års ålder. Neuroblastom kan botas om det upptäcks och behandlas innan cancern hinner sprida sig i större omfattning.
Det sympatiska nervsystemet styr de glatta muskler som vi inte kontrollerar medvetet. Det gäller bland annat hjärtat, körtlarna, organen och blodkärlen, samt områden i buken där nerver möts och kommunicerar med varandra – så kallade ganglier. Mer än en tredjedel av alla neuroblastom utgår från binjurarna, även om tumören kan uppstå var som helst i kroppen.
Cancern börjar under fosterutvecklingen, när vissa nervceller inte växer normalt. Om de omogna nervcellerna fortfarande finns kvar efter födseln kan de klumpa ihop sig och bilda en massa som blir cancerös.
Symtomen beror på var tumören sitter och om den har hunnit sprida sig. Det tidigaste symtomet är oftast en knuta eller bula, följt av svullnad i ansiktet, halsen eller benen i takt med att tumören växer.
Prognosen – alltså chansen till bot och återhämtning – beror på flera olika faktorer. Barnets ålder vid diagnos är viktig, eftersom ju äldre barnet är, desto längre tid har tumören haft på sig att sprida sig. Andra faktorer är var i kroppen tumören sitter (vilket påverkar möjligheten att kirurgiskt kunna avlägsna cancern), hur snabbt tumörcellerna delar sig och vilket stadium cancern befinner sig i.
Omfattande undersökningar måste göras för att avgöra om cancern har spridit sig, och i så fall hur mycket. Undersökningarna omfattar biopsi, datortomografi (CT), magnetresonanstomografi (MR), röntgen och ultraljud.
Vävnad från biopsin används för att bedöma hur cellerna ser ut (vilket visar hur snabbt tumören växer), få information om generna i tumören samt ta reda på om cancern har börjat sprida sig. De övriga undersökningarna används för att avbilda tumören och se hur långt den har spritt sig. All information sammanställs för att fastställa sjukdomens stadium, vilket i sin tur påverkar botmöjligheterna.
Neuroblastom indelas i fyra olika stadier, baserat på om tumören har spridit sig och hur mycket av den som kunde tas bort vid operationen. Stadierna grupperas därefter som låg, mellan eller hög risk. Tumörer med låg och mellanhög risk har god chans att kunna botas, medan hög-risktumörer är betydligt svårare att bota.
Behandlingsalternativen väljs utifrån stadium och riskgrupp. Det finns tre standardbehandlingar: kirurgi, strålbehandling och cytostatikabehandling (kemoterapi). Kirurgi används för att avlägsna så mycket av cancern som möjligt. Strålbehandling och cytostatika dödar eventuella kvarvarande tumörceller – strålbehandlingen sker med röntgenstrålar, medan cytostatikan består av läkemedel.
Barn i lågriskgruppen behöver ofta bara genomgå en operation där hela tumören tas bort. Därefter består behandlingen av noggrann uppföljning för att säkerställa att cancern är helt borta. Cytostatika kan behövas om mindre än hälften av tumören kunde avlägsnas.
Neuroblastom som klassas som mellanhög risk kräver kirurgi följt av 12–24 veckors cytostatikabehandling och, om cytostatikan inte fungerar, även strålbehandling. Hög-riskgruppen kräver aggressiv behandling som vanligtvis innefattar alla tre behandlingsformer och ibland även en stamcellstransplantation.
Forskningen pågår ständigt för att hitta bättre behandlingsmetoder. Bland de lovande alternativ som studeras finns terapi med monoklonala antikroppar, högdoskemoterapi i kombination med stamcellstransplantation samt nya läkemedel som hämmar tillväxten av cancercellerna.
Om du är intresserad av att ditt barn ska delta i en klinisk prövning kan du kontakta din barnonkolog eller besöka webbplatsen ClinicalTrials.gov för att hitta studier som söker deltagare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online