Trots de medicinska genombrott som gjorts på senare år fortsätter cancer att utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan. Som tur är har framstegen inom medicin och forskning genom åren gett imponerande resultat – antalet canceröverlevande som undviker återfall växer ständigt. Framgångarna i behandlingen av olika cancerformer beror till stor del på onkologins tillkomst, alltså läran om och behandlingen av cancersvulster – ett forskningsområde vars historia började med frågor, observationer och experiment.
De äldsta kända cancerbehandlingarna dateras till omkring 1600 f.Kr., när egyptiska läkare identifierade och kirurgiskt avlägsnade brösttumörer hos sina patienter. På gamla papyrusrullar konstaterade de dock att "det inte finns någon behandling" för sjukdomen. Deras iakttagelser lade ändå grunden för kommande generationer av läkare – framför allt Hippokrates, kallad "medicinens fader", som omkring 400 f.Kr. som första person använde ordet "karkinos" för att beskriva tumörer. Ordet har sedan utvecklats till "carcinoma", som onkologer än idag använder för att benämna olika cancersvulster.
I det romerska riket myntade läkarna Celsus och senare Galenos termen "cancer", som betyder "kräfta", för att beskriva sjukdomen – troligen för att de utlösande utväxterna hos en spridande tumör liknade en kräftas ben. Det var Galenos som kopplade det grekiska ordet "onkos" (svulst eller svullnad) till tumörerna, vilket långt senare gav upphov till namnet "onkologi" som området bär idag. Behandlingsmetoderna förblev dock desamma – oftast handlade det om kirurgisk borttagning av svulsterna.
Under Europas renässans bidrog både Galileo Galilei och Isaac Newton till anatomins vetenskap och lade därmed grunden för framtida läkare som italienaren Giovanni Morgagni. År 1761 började Morgagni använda obduktioner för att fastställa dödsorsaker, och ovetandes ledde hans upptäckter till att forskare så småningom började förstå hur tumörer utvecklas. Skotten John Hunter blev i slutet av 1700-talet en pionjär inom tumörkirurgin – en metod som snabbt vann mark när anestesin introducerades några decennier senare.
1800-talet innebar en rad avgörande framsteg inom cancerforskningen och ledde till att onkologi etablerades som eget vetenskapligt område. Utvecklingen av mikroskopet gjorde det möjligt för forskaren Rudolf Virchow att studera tumörernas tillväxt på cellnivå, och cancervårdens patologi utvecklades i rasande takt. Tack vare Virchow och andra banbrytare kunde patologer bidra till onkologin genom att ge de unga cancerekirurger exakt information om tumörernas tillväxtmönster.
Genom hela sin historia har läkare skyllt cancern på allt från gudar till parasiter till sönderfallande celler. Det var inte förrän man upptäckte DNA:s roll vid onormala cellmutationer som onkologin verkligen började förstå sjukdomens grundläggande mekanismer. Vissa forskare hade tidigare trott att cancer orsakades av yttre faktorer, så kallade carcinogener, men nu fick vetenskapen äntligen fotfäste i jakten på sjukdomens ursprung. Idag fortsätter onkologin att utvecklas – med nya cytostatika för kemoterapi, förbättrad kunskap om korrekt stråldosering vid radioterapi samt identifiering av över hundra kända miljöbetingade, kemiska och fysiska cancerframkallande faktorer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online