På 1970-talet blev Nobelpristagaren Linus Pauling en av de mest framträdande förespråkarna för vitamin C som cancerterapi. Tillsammans med läkaren Ewan Cameron rapporterade han att patienter som fick vitamintillskott i genomsnitt levde omkring 300 dagar längre än de som inte fick något. Studien saknade dock den randomiserade, dubbelblinda design som idag betraktas som guldstandard inom medicinsk forskning.
Som motpunkt publicerade Dr Charles Moertel och hans kollegor vid Mayo Clinic en kontrollerad studie som inte fann någon nytta av vitamin C i tablettform. Båda studierna led av metodologiska brister, vilket understryker behovet av noggrant utformad forskning på området.
Kroppens naturliga skyddsmekanismer begränsar hur mycket vitamin C som kan tas upp från tarmen ut i blodet. När man äter eller dricker stora mängder tas överskottet helt enkelt inte upp utan utsöndras i stället via urinen. Det innebär att blodkoncentrationen aldrig blir tillräckligt hög för att påverka cancerceller – vilket kraftigt begränsar den terapeutiska potentialen hos oralt administrerat vitamin C.
Forskning vid Memorial Sloan Kettering Cancer Center har visat att cancerceller som exponerats för vitamin C klarade kemoterapi bättre än obehandlade celler. En trolig förklaring är att vitamin C skyddar mitokondrierna och andra viktiga cellulära strukturer. Denna cytoprotektiva effekt väcker frågor om hur säkert det är att använda vitamin C under pågående cancerbehandling, och patienter bör alltid diskutera tillskott med sitt vårdteam.
När vitamin C ges direkt i blodet genom intravenös infusion kan betydligt högre koncentrationer uppnås än vad som är möjligt via munnen. Studier med högdos IV-behandling har dokumenterat förbättrad överlevnad vid vissa cancerformer, vilket tyder på att denna administreringsväg kan vara den mest lovande vägen för vitamin C inom onkologin. Forskning pågår dock fortfarande för att fastställa vilka patientgrupper som kan dra nytta av behandlingen.
Det finns flera hypoteser om hur vitamin C kan ha anticancereffekter. En teori är att det i höga koncentrationer bildar väteperoxid, som kan skada cancerceller samtidigt som normala celler skyddas tack vare sina egna antioxidativa försvar. En annan hypotes är att vitamin C:s antioxidativa egenskaper neutraliserar skadliga fria radikaler som driver tumörutveckling. De exakta mekanismerna undersöks fortfarande, men befintlig evidens pekar på en möjlig roll för vitamin C både i cancerprevention och, i kombination med konventionell behandling, som ett potentiellt komplement.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online