Lungcancer är den näst vanligaste cancerformen hos både män och kvinnor – efter prostatacancer respektive bröstcancer. Sjukdomen står för cirka 15 procent av alla nydiagnostiserade cancerfall varje år, och över 200 000 personer fick diagnosen lungcancer under det senaste året. Liksom vid andra cancerformer är tidig upptäckt och behandling avgörande för prognosen. Att förstå orsakerna till lungcancer och vilka behandlingsmöjligheter som finns kan hjälpa patienter och anhöriga att fatta de bästa möjliga besluten.
Lungcancer drabbar främst äldre män och kvinnor, men kan i princip uppstå i alla åldrar. Två av tre lungcancerdiagnoser i USA ställs hos personer som är 65 år eller äldre, medan färre än 3 procent av diagnoserna gäller personer under 45 år.
För män är den genomsnittliga livstidsrisken att utveckla lungcancer cirka 1 på 13, medan kvinnor har en något lägre risk på 1 på 16. Dessa siffror är ett genomsnitt som inkluderar både rökare och icke-rökare – rökare har dock betydligt högre incidens av lungcancer än icke-rökare.
Vita och svarta kvinnor har jämförbar risk för att insjukna, men svarta män löper omkring 40 procent större risk att utveckla sjukdomen än vita män.
Lungcancer står för ungefär 29 procent av alla cancerdödsfall och är därmed den dödligaste cancerformen av alla. År 2008 orsakade lungcancer cirka 161 000 dödsfall i USA – fler än bröst-, tarm- och prostatacancer tillsammans.
Trots att lungcancer är en av de allvarligaste cancerformerna överlever många patienter sin sjukdom. Idag uppskattas det finnas runt 400 000 lungcanceröverlevare i USA. Tidig upptäckt och snabb behandling spelar en stor roll för utfallet.
Orsak och behandling beror på vilken typ av lungcancer som diagnostiserats. De två vanligaste formerna är icke-småcellig lungcancer och småcellig lungcancer. Majoriteten av alla diagnoser – cirka 80 procent – utgörs av icke-småcellig lungcancer.
Det finns flera undertyper av icke-småcellig lungcancer, bland annat former som drabbar personer som aldrig har rökt. Småcellig lungcancer orsakas däremot nästan alltid av rökning och utgör omkring 20 procent av alla lungcancerfall som upptäcks i USA varje år.
Enligt American Lung Association är rökning den främsta orsaken till lungcancer i dag. Rökare löper upp till tio gånger högre risk att utveckla sjukdomen jämfört med icke-rökare. Att sluta röka minskar risken kraftigt – tio år efter rökstopp är risken nere till mellan en tredjedel och hälften av en aktiv rökares risk.
Den näst vanligaste orsaken är exponering för radongas, som kan tränga upp genom marken, byggnaders grundmurar samt sprickor i rör och avlopp. Enligt ALA orsakar radon cirka 12 procent av alla lungcancerfall. Radondetektorer kan köpas fritt i handeln, eller så kan professionella besiktare undersöka en byggnad för att upptäcka gasen.
Valet av behandling styrs av cancerformen – icke-småcellig eller småcellig – samt av tumörens stadium. Lungcancer klassificeras i stadium I till IV beroende på hur invasiv tumören är vid diagnos.
En tumör kan vara avgränsad, ha växt genom lungväggen eller ha spridit sig till andra organ i kroppen. När tumören stadieindelats och patientens allmäntillstånd bedömts tas en individuell behandlingsplan fram.
Kirurgi är ofta det första steget i behandlingen. Operationen gör det möjligt att ta bort delar av eller hela tumören. Vid flera tumörer eller vissa cancertyper som påverkar vätskan i lungan kan en hel lunga eller lungdel tas bort, och patienten kan fortsätta leva med den återstående lungan.
Efter avslutad operation följer oftast en kombination av kemoterapi och strålning som nästa steg.
Kemoterapi och strålning används också för att krympa inoperabla tumörer så att patienten går i remission, och i vissa fall blir helt botad. Även när tumörer inte kan elimineras fullständigt kan behandlingen lindra de symtom som lungcancer orsakar.
Vid småcellig lungcancer är kombinationen av kemoterapi och strålning den vanligast använda behandlingen.
Lungcancer metastaserar ofta till hjärnan. Därför används ibland strålbehandling mot hjärnan även när cancern ännu inte har påvisats där, eftersom det i vissa fall kan förebygga spridningen. Eftersom strålning mot hjärnan kan ge biverkningar är det viktigt att diskutera nytta och risker med läkaren innan en sådan behandling påbörjas.
När småcellig lungcancer ännu inte har spridit sig utanför bröstkorgen är svarsraten på kemoterapi och strålning 80–90 procent. Har cancern spridit sig utanför bröstkorgen sjunker chansen till remission till 15–40 procent för icke-småcellig lungcancer och 50–60 procent för småcellig lungcancer.
Vid återfall erbjuds ofta en ny omgång kemoterapi med andra läkemedel, vilket ger symtomlindring samt en måttlig förlängning av överlevnadstiden.
Återfallsfrekvensen för patienter med småcellig lungcancer som gått i remission ligger vanligen inom ett till två år.
Studier visar dessutom att patienter med icke-småcellig lungcancer kan ha nytta av ett förebyggande underhållsprogram med kemoterapi även efter att cancern eliminerats, vilket visat viss lovande effekt för att förebygga återfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online