Bröstvävnaden förändras naturligt under livet, men nya knölar, dragskador i huden eller missfärgningar kan vara tecken på onormal tillväxt, inklusive cancer. Genom att känna till hur dina bröst normalt ser ut och känns kan du tidigt upptäcka förändringar som behöver undersökas närmare.
Rutinmässiga självundersökningar och regelbunden bildtagning är de mest effektiva sätten att upptäcka bröstcancer när den är som mest behandlingsbar. Kvinnor med genomsnittlig risk rekommenderas börja med årlig mammografi vid 40 års ålder (eller vid 45 för den som hellre väntar). Den som har stark ärftlighet eller andra riskfaktorer rekommenderas kombinera mammografi och MRT-skanning redan från 30 års ålder.
Nedan följer en översikt över de viktigaste bilddiagnostiska metoderna och biopsiteknikerna som används för att diagnostisera bröstcancer, samt vägledning om när respektive undersökning vanligtvis ordineras.
Mammografi är en röntgenundersökning med låg stråldos som skapar detaljerade bilder av bröstvävnaden. Årlig mammografi rekommenderas för de flesta kvinnor från 40 års ålder, även om vissa riktlinjer tillåter start vid 45. Bilderna hjälper radiologer att upptäcka knölar, mikrokalkifieringar eller andra avvikelser som kan kräva ytterligare utredning.
Att en avvikelse syns på en mammografi betyder dock inte automatiskt cancer – ytterligare tester behövs oftast för att klargöra resultatet. Faktum är att de allra flesta fynd visar sig vara godartade.
Ultraljud använder högfrekventa ljudvågor för att producera realtidsbilder av bröstet. Undersökningen ordineras ofta när en mammografi visat en förändring eller när en knöl känns vid en klinisk undersökning.
Med ultraljud går det att skilja mellan vätskefyllda cystor (vanligtvis godartade) och solida massor som kan motivera en biopsi. Undersökningen utförs med gel och en handhållen sond som sveps över bröstet. Metoden är smärtfri, helt fri från strålning och särskilt värdefull hos yngre kvinnor med tät bröstvävnad.
MRT använder ett magnetfält och radiovågor för att skapa högupplösta bilder av bröstets mjuka vävnader. Metoden är särskilt användbar för kvinnor med täta bröst, känd genetisk disposition eller cancer i den egna sjukhistorien. Eftersom MRT kan ge falskt positiva fynd används den främst som screening inom högriskgrupper, alltid i kombination med mammografi.
Vid en biopsi tas ett vävnadsprov från ett misstänkt område så att en patolog kan avgöra om cellerna är cancerframkallande. Valet av teknik beror på förändringens storlek, läge och utseende i bilderna.
En tunn nål suger upp en liten mängd cellmaterial. Finnålsbiopsi används idag mer sällan vid bröstcancerdiagnostik eftersom provet ofta inte innehåller tillräckligt mycket vävnad för receptortestning.
En större, ihålig nål tar ett cylindriskt vävnadsprov ungefär lika stort som en pennspets. Nålens vägleds antingen av känseln, mammografi (stereotaktisk teknik) eller ultraljud.
När en förändring inte kan nås genom huden tar kirurgen bort en del (incisionsbiopsi) eller hela (exensionsbiopsi) knölen. Trådmarkering – styrd av ultraljud eller mammografi – används ibland för att exakt lokalisera målet före operationen.
Vid denna procedur identifieras och tas de första lymfkörtlarna som dränerar bröstet (vaktkörtlarna) bort, med hjälp av färgämne eller radioaktiv spårsubstans. Analysen av körtlarna visar om cancern börjat sprida sig och påverkar valet av behandling.
Realtidsbilder från ultraljud, mammografi eller MRT styr nålen till områden som är svåra att känna, vilket säkerställer träffsäker provtagning. Resultaten ligger till grund för behandlingsbeslut gällande tumörgrad, molekylära egenskaper och förväntat svar på terapin.
När cancern konstaterats utvärderar stadieindelningen tumörstorlek, lymfkörtelpåverkan och eventuell fjärrspridning. Vanliga undersökningar innefattar:
Blodprover för tumörmarkörer (till exempel CA 15-3 och CA 27-29) används inte för tidig upptäckt, men kan hjälpa till att övervaka behandlingssvar vid spridd sjukdom.
Ungefär 5–10 % av alla bröstcancrar är kopplade till ärftliga genmutationer, bland annat i BRCA1- eller BRCA2-generna. Har du en stark ärftlig belastning kan en genetisk rådgivare gå igenom möjligheten till testning med hjälp av blod-, saliv- eller kindcellsprov.
Tidig och regelbunden screening, en hälsosam livsstil (begränsad alkoholkonsumtion och regelbunden motion) samt, när det är aktuellt, förebyggande kirurgi (till exempel profylaktisk mastektomi) minskar risken. Väcker en mammografi eller klinisk undersökning oro ska du snabbt följa upp med den rekommenderade diagnostiska testen.
Diskutera din personliga och familjära sjukhistoria med din vårdgivare för att ta fram ett screeningprogram som bäst skyddar din brösthälsa. Kom ihåg att de flesta förändringar i bröstet är godartade – men ju tidigare en eventuell cancer upptäcks, desto bättre är prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online