Vita blodkroppar är en grundpelare i kroppens immunförsvar och bekämpar normalt infektioner. Tyvärr slår kemoterapi, som ofta används vid cancerbehandling, hårt mot både onda och friska celler. Resultatet blir att patienten förlorar just de celler som behövs för att stå emot sjukdomen. Men en ny behandlingsform ger nytt hopp: genom att tillföra en särskild typ av vita blodkroppar kan det kanske bli möjligt att bota cancer.
År 2006 gjorde Zheng Cui, forskare vid Wake Forest University Baptist Medical Center, en anmärkningsvärd upptäckt. Medan många försök att bota cancer hos möss misslyckades noterade teamet något unikt: en viss typ av mus verkade vara helt resistent mot flera olika cancerformer. Ännu mer fascinerande var att mer än hälften av djurets avkomma uppvisade samma motståndskraft.
Forskarna gick vidare och injicerade vita blodkroppar från de resistenta mössen i cancersjuka möss för att undersöka om immuniteten gick att överföra. Resultatet var slående – cellerna började omedelbart angripa sjukdomen, och samtliga försöksdjur blev fullständigt botade.
Vid jämförelse mellan vanliga möss och de cancerresistenta upptäckte forskarna en avgörande skillnad: de resistenta mössena bar på en gen som både självständigt och i samverkan med kroppens egna vita blodkroppar eliminerade cancern.
Två år senare tog Cui sin forskning ett steg längre. När vita blodkroppar testades mot humana donatorceller drabbade av bröstcancer, livmoderhalscancer och prostatacancer attackerade de immunstimulerande cellerna cancern direkt i provrören. Även om resultaten varierade i styrka noterades framsteg i samtliga fall. Det naturliga nästa steget var att testa behandlingen på människor, och 2008 godkände amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA kliniska studier på människa.
Nyckeln verkar ligga i en stor grupp vita blodkroppar som kallas granulocyter. Granulierna inuti dessa celler fungerar som ett slags gift mot cancerceller. Andra forskare hade tidigare konstaterat att granulocyter kan bekämpa infektioner effektivt, men ingen hade då undersökt deras koppling till cancer.
Cuis hypotes var att friska personer med höga nivåer av granulocyter skulle kunna donera celler till cancerpatienter. Om teorin stämde skulle överföringen kunna ge patienterna de verktyg de behöver för att bekämpa sjukdomen – eller till och med bota den helt.
När de friska vita blodkropparna injiceras söker de sig direkt till cancerns muterade celler, eftersom de uppfattar dem som en infektion. Cellerna omringar de onda cellerna, hindrar dem från att dela sig och angriper dem till sist tills de dör. Behandlingen verkar dessutom ge en bestående immunitet mot nya cancerutbrott. I de få musfall där tumörer ändå utvecklades utrotades cancern inom 48 till 72 timmar.
Eftersom de kliniska studierna fortfarande pågår vet forskarna ännu inte säkert vilka slutresultaten kommer att visa. En uppenbar utmaning är att den gen som gör mössen cancerresistenta kanske inte finns hos människor i samma form. Men i september 2009 gjorde brittiska forskare ett genombrott som kan vara svaret på frågan: en gen vid namn E4bp4. Genen sätter igång stamceller att aktivera kroppens immunförsvar. Forskningen fortsätter nu med målet att utveckla ett läkemedel som stärker genens funktion.
Upptäckten av cancerresistenta möss och den fortsatta forskningen kring granulocyter och genen E4bp4 öppnar spännande möjligheter för framtida cancerbehandling. Även om mycket arbete återstår innan behandlingen kan bli verklighet för patienter, pekar resultaten hittills på att kroppens eget immunförsvar – med rätt stöd – kan bli ett kraftfullt vapen mot cancer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online