När en normal cell förvandlas till en cancerös cell sker flera grundläggande förändringar. Dessa förändringar stör cellens normala tillväxt, delning och samspel med sin omgivning, vilket leder till okontrollerad tillväxt och de karaktärsdrag som förknippas med cancer. Här går vi igenom de viktigaste förändringarna som inträffar.
I en frisk kropp sker celldelning enligt en strikt kontrollerad process för att upprätthålla vävnadstillväxt och reparation. Cancerformerande celler förlorar denna reglering och börjar dela sig snabbt och okontrollerat. Resultatet är en ansamling av överflödiga celler som bildar en tumör eller elakartad tillväxt.
Genetiska mutationer ackumuleras i cancerceller och stör de gener som styr celldelning, tillväxt och andra viktiga funktioner. Dessa mutationer kan uppstå av olika orsaker, exempelvis miljögifter, oxidativ stress, strålning eller fel under DNA-replikationen. Vissa mutationer drabbar gener som har en avgörande roll i att reglera celltillväxt och förhindra cancerutveckling – så kallade onkogener och tumörsuppressorgener.
Angiogenes, alltså bildningen av nya blodkärl, är en normal process som behövs för vävnadstillväxt och läkning. Cancerceller kapar denna process och stimulerar utvecklingen av nya blodkärl som försörjer tumören med näring och syre, vilket möjliggör dess fortsatta tillväxt.
Apoptos är en programmerad självdestruktionsmekanism som eliminerar skadade eller onödiga celler. Cancerceller undviker apoptos, vilket gör att de kan överleva längre och ackumuleras i kroppen.
Cancerceller utvecklar förmågan att tränga in i omgivande vävnader genom att bryta ner de naturliga barriärer som håller friska celler på sin plats. Dessutom kan vissa cancerceller spridas till avlägsna delar av kroppen genom metastasering, där de bildar sekundära tumörer.
Cancerceller anpassar sin ämnesomsättning för att möta sina höga krav på energi och tillväxt. De bygger om sina metaboliska vägar och föredrar ofta att producera energi genom glykolys, även när det finns tillräckligt med syre – ett fenomen känt som Warburgeffekten.
Cancerceller kan undvika att upptäckas och elimineras av immunsystemet genom olika mekanismer. De kan uttrycka molekyler som får dem att likna friska celler, eller hämma aktiviteten hos immunceller som annars skulle angripa och förstöra dem.
I vissa fall kan cancerceller genomgå en förändring av sin cellidentitet, känd som epitelial-mesenkymal transition (EMT). Detta gör att de förlorar sina typiska epiteliala egenskaper och istället får förmågan att migrera och invadera vävnader på samma sätt som mesenkymala celler.
Dessa förändringar rubbar cellens normala processer och leder i slutändan till okontrollerad tillväxt, invasion och spridning av cancerceller. Tillsammans bidrar de till cancers komplexa och mångfacetterade natur, vilket också förklarar varför sjukdomen kan vara så svår att behandla.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online