Hudcancer definieras som förekomsten av cancerceller i hudvävnaden. Det finns flera olika typer av hudcancer med varierande allvarlighetsgrad. Vissa former kan behandlas effektivt med strålbehandling eftersom cancercellerna är känsliga för strålning, medan andra former är resistenta mot strålning och kräver alternativa behandlingsmetoder.
Strålbehandling förstör cancerceller och förhindrar att sjukdomen sprider sig genom att utsätta cellerna för högenergetisk strålning eller partiklar. Strålningen skadar cellernas DNA, vilket gör att de inte längre kan dela sig och växa.
Vid extern strålbehandling riktas strålningen mot de cancerösa hudcellerna från en apparat utanför kroppen. Röntgenstrålar, gammastrålar och elektronstrålar är exempel på strålning som används vid behandlingen. Metoden är särskilt vanlig vid tumörer i ansiktet eller på andra ställen där kirurgi kan vara svår eller olämplig.
Vid intern strålbehandling, även kallad brakyterapi, placeras radioaktivt material på eller nära cancerstället. Det radioaktiva materialet kan föras in med hjälp av nålar, katetrar, trådar eller kapslar.
Extern strålbehandling ges vanligtvis tre till fem gånger per vecka under upp till sju veckor. Apparater med låg radioaktiv dos kan lämnas kvar i kroppen i upp till sju dagar, medan apparater med hög dos implanteras i 20-minutersintervall under upp till fem veckor.
Resultaten av strålbehandling beror på vilken typ av hudcancer som behandlas. Malignt melanom svarar sällan bra på strålning, medan basalcellscancer och hudlymfom i regel behandlas framgångsrikt med metoden.
Strålbehandling kan även användas som komplement till kirurgi för att eliminera kvarvarande cancerceller, eller som palliativ behandling för att lindra symtom vid avancerad sjukdom. Vanliga biverkningar är rodnad, torr hud och trötthet i det behandlade området.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online